Dagens Nyheter – 10 maj 1865, sida 2

Utrikes Nyheter, Tyskland. Från Wiesbaden skrifves att ständerförsamlingen upplöstes den 4 dennes genom ett hertigligt reskript. Skälet dertill är temligen ovanligt. Den oenighet som redan länge rådt mellan det liberala och konservativa partiet, hade nått en sådan höjd att ingen af parterna ville deltaga i förhandlingarne så länge motpartiet var tillstädes. Då sålunda intet lagligt beslut kunde fattas, fanns ingen annan utväg än att upplösa församlingen. Polen. Förre diktatorn Langiewicz förklarar sig emot den påtänkta utvandringen till Amerika af poiska emigranter och ser i dylika utvandringsförslager endast intriger af ryska regeringen, i hvars intresse det ligger att aflägsna alla polska emigranter så långt som möjligt från Europa. Fravkrike. Kejsaren har, enligt hvad Indep. Belge påstår sig med full visshet kunna uppgifva, beslutat inskränka de nuvarande afrikanska besittningarne till ett landbälte, bestående af det territorium, som ligger närmast kusten. Detta landbälte blir då Frankrikes fulla egendom och införlifvas helt och hållet med kejsardömet. För denna del af Algier kommer således icke att finnas någon särskild lagstiftning eller administration, och regeringen skall uppbjuda alla krafter att ditlocka kolonister från hela Europa. Utanför detta bilte är meningen att upprätta ett annat, som ställes under fransk länshöghet och regeras af arabiska höfdingar, som aflägga trooch huldhetsed. På gränsen mellan de båda områdena uppföras en rad fästen, som skola tjena de franska trupperna till samlingspunkter och tillflyktsort, så att de icke efter hvarje expedition behöfva återvända till Algier eller Constantineh. Amerika. Det tal presidenten Johnson vid emottagandet af en deputation från Illinois hållit och af hvilket telegrafen redan meddelat hufvudinnehållet synes antyda att presidenten ej ämnar visa samma moderation mot Södern som utmärkte hans företrädare. Hvad hr Johnson talade om förräderi synes han nemligen icke blott vilja tillimpa på dem som äro i mer eller mindre grad invecklade i det afskyvärda mordet, utan äfven på sydstatsmännen i allmänhet. Han yttrade nemligen: Ett sådant brott som mordet på eu stor och god man härflyter icke från enda individ, om än aldrig så förtvifladt elak, Vi kunna spåra detsamma tillbaka till dem som voro källan till alla våra olyckor. Ingen kan vilja påstå, att om mördaren häktades, han borde undgå straff; men är han ensam skyldig? Här mina herrar, vänten )j kanhända ett uttryck för min blifvande politik. En sak vill jag säga. Hvarje tidehvarf lär ose sin lexa Så äfveu det hvari vi lefva. Amerikanska folket måste lära, om de ej redan inser det, att förräderiet är ett brott, som måste straffas, att regeringen icke alltid ser igenom fingrarne med sina fiender och att den är stark, icke blott att skydda utan äfven att straffa. I vår brottmålslag står förräderis som det sista och svåraste af alla brott. Folket måste förstå att det är det svartaste af brott och obevekligt måste straffas. Medan vi stå förfärade vid mordet af en man midt ibland o3s, skola vi väl tillåta att förrädare mörda — jag bryr mig ej om med hvad slags vapen — staten sjelt utan att bli straffade, skola vi tillåta att nationen dödas? Allmänna morslen och allmänna opinionen måste yggas på säkra och oböjliga principer af rättvisa. Då frågan om att utöfva åd kommer framför mig skall jag öfverväga den lugnt och uppmärksamt, ihågkommande att jag är nationens exekutiva makt. Jag vet att män älska att deras namn omtalas i förbindelse med nåd och förbarmande,