Dagens Nyheter – 8 maj 1865, sida 1

ST TE ERT SA Ar ARFA ARNE YE TA FET AA ASA KS TREE AS vilkoren till första kammaren vidrörde tal. en anmärkning, som blifvit gjord, att denna troligen skulle komma att till stor del bestå af hufvudstadsbor och ibland dessa företrädesvis af litteratörer och publicister, då det ju i många orter skulle bli svårt att finna lämpliga personer nog förmögna och nog sjelfuppoffrande ait kunna och vilja utan arfvode uppehålla sig i Stockholm under riksdagarne. Denna anmärkning grundade sig på obekantskap med svenska nationallynnet, som alltid utmärkt sig för en stark ambitionskänsla och svaghet för yttre hedersbevisningar, men deremot ingalunda för sparsamhet. Vidkommande serskildt hufvudstadens litteratörer och. publicister, så vore det väl ytter: få bland dessa som skattade för en inkomst af 4000 rdr med undantag af utgifvarne af de större tidningarne, hvilka, utom det att deras trägna göromål säkerligen hindrade dem att mottaga ett dylikt förtroendeuppdrag, redan genom sin publicistiska verksamhet utöfvade ett vida större inflytande på de allmänna angeliägenheterna än de skulle kunna göra såsom riksdagsmän. Med anledning af inkastet att konungamakten icke skulle blifva så fullt betryggad mot ingrepp genom nya representationssättet, erinrade tal. om förhållandena under frihetstiden, hvaraf framgick att den gamla fyrståndsrepresentationen i den vägen icke hade något att berömma sig af. Tal. afslutade sitt föredrag med några tröstande ord till adeln och presterskapet, erinrande den förra om utsigterna för dess medlemmar att äfven hädanefter få ett ord med vid riksdagarne och det sednare om fördelarne för andans män att slippa bestyren med verldsliga ting. Notarien Ljungberg begärde nu ordet och yttrade sig mot en invändning, som af det nya förslagets motståndare plär serdeles accentueras, nemligen den att vår nuvarande representation genom många och stora reformer i synnerhet på sednare tider visat sig fullt motsvara tidens kraf, hvarföre en förändring i represcutationsformen måste anses alldeles obehöflig. Tal. erinrade häremot att, om man hade fyrståudsriksdagarne au tacka för många goda reformer, så hade man också dem att tacka för att många poda sådana icke blifvit införda och nånga länge motarbetade och onödigtvis fördröjda. Svm bevis på fyrdelningens olämplighet, påminde tal. om hur dt tillgick vid den nya rjölagens antagande, hvarom vi för någon tid sedan i en serskild arivikel berättat. Diskussionen förklarades nu slutad och proposition framställdes. Ett enhälligt dundrande ja besvarade de upplästa frågorna. Hr L. J. Hierta uppstod nu och bad att i egenskap af ledamot i reformkomit6en få upplysa församlingen, att det icke varit komitöens mening, då den föreslog att ett reformmöte skulle hållas för hvarje valkrets serskildt i hufvudstaden, det inga andra än de till valkretsen hörande skulle få infinna sig vid möicna och underteckna de framlagda listorna; tvärtom stode det hvarje medborgare fritt att utan afseende på den valkrets till hvilken han hörde, deltaga i det möte som hölles på den för honom lämpligaste tid och ställe. Om endast ett möte blifvit utlyst, hade man befarat att detta genom alltför stort tillopp af menniskor möjligen kunnat blifva för mycket bullersamt. Tal. uppmanade vidare en och hvar, som egde bekanta bland ridderskapet och adein, att isynnerhet söka värfva underskrifter bland medlemmar af detta stånd. Till vederläggan