betalte smeden och begaf sig i Hallgrens sällsedan den blifvit igenlåst och öfverlemnad åt de personer gom brukade bära in skohandlarnes kistor i deras gemensamma magasin i Gråmunkegränd. Huru stölden sedan begåtts visste hon icke. Broberg afgaf nu sin bekännelse, och berättade att han och en annan person vid namn Johan Hallgren sammanträffat en afton å Södermalmstorg, och då beslutit att tillsammans gå ut för att stjäla något som vore värdt med. Komna till Gråmunkegränd hade de i en portgång observerat en kista, den de genast beslutat att undersöka. Hollgren stillde sig på lur medan Broberg begaf sig till en smed, bocnde i Gåsgränd, och begärde att en gosse skulle få följa med honom för att dyrka upp ett lås, hvilket också beviljades. Kommen till portgången kunde smedsgossen ej få upp låsct, hvarföre han och Broberg buro kistan till verkstaden der den uppbröts. Broberg hade då plockat upp 13 par kängor, som lågo i kistan, och lagt dem i en gammal schal, hvarpå han skap ut till Stadshagen, der de dolt sitt rof bakom en stor sten. Dagen derpå hade de inlemnat kängorna till försäljning hos en klädmäklare; men endast till middagen samma dag fick Broberg njuta af sin frihet, ty då greps han på misstankar af ett par personer som sett honom i Gråmunkegränd om aftonen då stölden begicks. — Det är väl en blandning af både sanning och osanning, invände ordf. — Det är rena sanningen, förklarade Broberg. Flera vittnen hördes och intygade sanningen af flera utaf Brobergs uppgifter. För vidare upplysningars Yinnande och för Hallgrens efterspanande uppskjöts målet till annan dag. Ufslag. Förre gästgifvaren O. Fredriksson, tilltalad och förvunnen att hafyxg genom fickstöld åtkommit en portemonaie möl taneliggande 8 rdr, dömdes i förrgår af rådhusrittens tredje afdelning till 10 månaders straffarbete, och att i 6 år vara förlustig medborgerligt förtroende.