Dagens Nyheter – 3 maj 1865, sida 2

-— I källarvåningen under ett gammalt slott i Bretagne. Fritz Horner satt några ögonblick begrundande; derpå sade han: — Min käre kompanjon, jag begär icke bättre än att tro på tillvaron af er skatt, men då jag känner er så pass väl som jag gör, måste jag tillstå att en sak högeligen förvånar mig. — Och det är? — Jo, det är att ni kommer hit och ger mig del af er upptäckt, en omständighet, so:r naturligtvis sätter er i nödvändighet att dela rofvet med mig. Frikastighet, utan ersättning, brukar just icke höra till edra vanor. Ni behöfver således min tjenst? — Ja ni gissar rätt, jag behöfver er tjenst. — Det blir en helt annan sak. Naturligtvis faller det af sig sjelf, att jag redan på förhand ställer mig till er disposition. Hvarmed kan jag tjena er, eller rättare sagdt oss? — Ni kan söfva Blanche, befalla henne att undersöka de underjordiska hvalf der skatten finnes förvarad, och att derom gifva 088 sådana upplysningar, att vi utan möda kunna uppsöka och bemäktiga oss densamma. — Det var en förträffiig plan ni der uppgjort och jag kan, om ni så vill, genast skrida till verket. Skall jag gå att hemta Blanche? — Nej gör inte det, låt henne först hvila några timmar. Den stackars flickan, jag vet det med visshet, är alldeles öfver sig gifven af fysisk och moralisk trötthet. I detta tillstånd skulle hon kanske ej så lätt bringas