Dagens Nyheter – 2 maj 1865, sida 2

ståndets sessionsrum, hvilket man bör hoppas icke skall förminska fördragsamheten mellan ledamöterna. Sem ordförande fungerade excellensen Sparre. Till svensk sekreterare utsågs revisionssekreter UC. G. Strandberg, till norsk, kammarherren H. Schlyter. Zoologisk trädgåara i Stochotm. En numera afliden vän och idkare af zoologiens studium, brukspatron J. W. Grill har för ofvannimnde ändamål testamenterat 10,000 rdr. — Det testamentet skall säkerligen blifva bättre förvaltadt än det Bergianska. Franske ministern Fowrmnier, som någon tid på permission vistats isitt hemland, återkom i lördags afton jemte familj på södra stambanan till Stockholm. Stalsvådet Lagerstråte gaf sist. lördag å hötel Phoenix middag för civildepartementets embetsoch tjenstemän, cheferna för flera under samma departement lydande embetsverk, Teknologiska institutets styrelse, Landtbruksakademiens tjenstemiän samt i staden varande landshöfdingar m, fl. tillsammans omkring 150 personer. fuggevise. Med anledning. af framställd förfrågan, huruvida det på konserten förliden lördag af pianisten Anton Door så mästerligt utförda lilla stycket Vuggevise finnes utgifven, få vi upplysa att denna ovanligt fina, melodiösa komposition återfinnes i ett häfte Pianoforte Stykker af Halfdan Kjerulf, utkommet här i Stockholm. Borsfare. Upsala har länge haft ett företräde framför Stockholm. Det har haft sina borstare, som blifvit besjungna, beskrifna och berömda. Hufvudstaden har nu i detta som i åtskilligt annat icke allenast tagit ut steget till jemnbredd med lärdomsstaden, utan med ens gått om den. Hufvudstaden har icke stannat vid:den halfmesyren att bestå sig borstning inomhus, utan den har höjt sig derhän att vilja och kunna blifva borstad äfven utomhus. Stockholm har stigit till nivåen af London, Paris och Newyork. Stockholm kan numera räkna sig till en af verldens förnämsta hufvudstäder. Detta hafva skomakaregesillerua gjort skulle man härom kunna säga, såsom det siod på en transparang vid Gustaf IV Adolfs födelse; men det vore orätt att säga så, ty det är icke gesällerna, det är icke heller någon mistare, icke ens så mycket som en skomakarelärling, utan en alldeles utom skomakeriyrket stående menniskovän vi hafva att tacka för alt vi hädanefter ej behöfva vara oborstade. Denna meuniskovän har skickat utv ett dussin elever i blå blusar och mössa med kant af den moderna blodfärgen för att sätta uss i tillfälle att när som helst lefva på den eicgantaste fot. En af dem har tagit plats vid foten af Gustaf Adolfs staty. Han kastar understundom längtande blickar upp till den herrlige ryttarens stöflor. Det vore ett ku:gligt göra för honom att få borsta dem, — Men gå långt kan han ej hinna. Det vore ära vog för honom att få borsta en sådau stöfvel som Carl XIII -— har. I afvaktan derpå ser man honom merändels arbetande på att hyfsa stadsbud, Dillströmare och schåare. Desse behöfva onekligen bäst putsning, och det är en glädje att se huru mottagliga de äro för densamma — vida mera än deras skodon. Heder åt hr Söderholm, framgång åt hans gossar! Snart skall man kunna sjunga: Herre min Gud, hvad det vumer lyser, Se hvilken glans öfver land och stad!