Dagens Nyheter – 2 maj 1865, sida 1

inhemska goda vapen.) Hafva vi svenskar vanslägtats från våra fäder? Eller stå vi icke lika högt i förhållande till vår samtid, som våra fiider stodo till sin? Vid jemförelsen mellan förr och nu faller sig denna fråga stundom föga angenäm att besvara. Låtom oss se till burudant svaret blir, om vi göra denna fråga med afseende på den inhemska vapentillverkningen. Vi behöfva icke gå till sagan om den store smeden Vaulund och om den rika dvergabon i bergen för att skaffa vittnen om våra fäders mästerskap 1 vapensmidet. Bönder: voro vapensmeder och lemnade sina fabrikater i skatt ännu in i 17:de århundradet. Huru många af de gevär, hvilka buros af Gustaf Adolfs och de tre Karlarnes krigare, voro vil utländskt fabrikat? Den händige smålandsbonden var en skicklig bössesmed och hans arbetes jemförlighet med eller öfverligsenhet öfver det utländska visar sig icke blott af historien om de svenske hirarnes bedrifter. I en skrift om Hollands intrång i Europas handel, för halftannat sekel sedan i flera upplagor utgifven i både Frankrike och England, läsa vi följande ord, som väl tåla vid att uppmiärksammas af nutidens svenskar. De förnämsta handelsvaror, holländarne utföra från Sverse, äro koppar (den bästa i Europa), jeru, stål, stora qgvantiteter af alla slags vapen, arbetade i dessa metaller, såsom ) Yi låna ur Aftonbladet denna väl skrifna uppsats om ett vackert företa.