Dagens Nyheter – 29 april 1865, sida 2

blick han med ena foten stod på tröskeln till sina drömmars paradis. Nu mera än någonsin uppreste sig fattigdomens kalla skugga mellan honom och Blanche. Han såg sig mnödsakad säga den unga fickan, att hon icke vidare borde räkna på honom. Han såg sig tvungen attför alltid lemna henne i magnetisörens våld. Hvad skulle det slutligen blifva af honom sjelf? Förjagad från den uppretade Rodilles affärsbyrå, beröfvad den lilla summa han hade innestående, (och hvilken skulle varit hans enda utväg för de närmaste dagarne) fullkomligt utblottad på allt, pengar, kläder och linne, hvad skulle han taga sig till? ... Hur skulle han få någon annan syssla? . . . Skulle hans enda utväg, för att icke dö af hunger, blifva att begära allmosor? Och detta var dock icke allt. Genom sina oförsigtiga anspråk och isynnerhet sättet, hvarpå de blifvit framställda, hade den olycklige ynglingen för alltid stött Rodille från sig, och hvad värre var i honom skaffat sig en farlig och oförsonlig fiende. Under denna sakernas ställning kunde han naturligtvis icke räkna på Rodilles medverkan, för att återfinna den stulna bibeln hvilken på så sätt, var och förblef ohjelpligen förlorad. Sedan Paul upprepade gånger framställt dessa nedslående frågor och slutsatser, kom han slutligen , på fullt allvar till den öfvertygelsen, att Han icke hade bättfe att göra, än att skjuta sig en kula för pannan, eller kasta sig från vindsfönstret ned på stengatan (Forts.) i