Dagens Nyheter – 28 april 1865, sida 1

derföre säker på att få en publik, läsare, bedömare, kritici, afskrifvare och kommenterare ... Jag vet alt arbetet skall innehålla det sista inbördes kriget och till och med Julii Ceesars sista år. Kunde väl någon tänka sig detta förverkligadt? Augustus utgifvande en bok om den revolution han sjelf gjort! Hvad skulle man säga om en brotisling, som utgåfve ett försvar för sitt brott? I min tanke begår han ett svårare brott än det första (ty det är lättare att begå ett brott än att försvara det); men om detta andra brott är svårare, är det äfven värre och mera olyksbriugande, ty offren äro talrikare och följderna varaktigare. Det första drabbar menniskornas lif, det andra deras samveten; det ena dödar kroppen, det andra själen; det ena förtrycker nutiden, det andra framtiden. Det är en moralisk statskupp, skapandet af oordning, systematiserad orättvisa, det ondas organisering, laglöshetens påbjudande, sanningens landsförvisning, det allmänna förnuftets definitiva nederlag, idgernas allmänna förvirring och kortligen ett intellektuelt slag vid Actium. Det är det verkhga krönet på en byggnad af nedrighet och skändlighet, och det är det enda, som är möjligt. Augusti bok är hans lif framstäldt såsom efterdöme, hans ärelystnad gjord oskyldig, hans vilja formulerad till lag; det är missgerningsmännens lagbalk, skurkarnes bibel — detta är den bok,som du önskar skall bli offentligt kritiserad under regimen af hans suveräna vilja och behag! Författaren kan, när allt kommer omkring, endast tala om hvad han förstår; han förstår sköfla en stad, skära halsen af en senat, bryta upp en skattkammare i ett tempel och plundra Jupiter; han förstår sig på att göra falska nycklar, falska eder och falska testamenten ; han förstår sig på att ljuga på forum, att besticka valmän och hjelpa sig dem förutan, att döma sina sårade kolleger såsom i Modena och att landsförvisa i måssa samt är väl hemmastadd i andra småputs af furstar. Följande Cesars metod, först r han sig på att låna af en och låna ut åt en annan samt att skaffa sig vänner på båda sidor; han förstår sig på att med ett kraftigt språng hoppa öfver alla skrankor och gå öfver alla Rubiconfloder samt derpå med en stark ansats, som höjer sig öfver alla lagar, såväl gudomliga som menskliga, göra ett högt hopp och komma ned såsom konung. Han förstår sig på att göra allt detta, men begriper ej ett enda ord historia, politik eller moral... Ingenting finnes i hans bok, som vi önska finna, men vi finna till öfverflöd hvad som är farligt att lära. Han tycker mycket om gamla ord, gamla mynt och gamla hjelmar, men tycker icke om gammal moral. Vill du diskutera med honom någon sats i grammatikan, i arkeologien eller numismatiken? Den som vill göra honom den äran, vore mycket dåraktig. Han skulle falla i snaran och spela honom i händerna. Folk af hans (Augusti) slag inse, hvad helst han än må göra, att de stå i samhällets bapn; de ha med våld aflägsnat sig från detsamma genom ett brott, och de vilja återinträda deri genom slughet. De ha ej längre mer än en ärelystnad, att innästla sig hos hederligt folk. Till den ändan taga de på sig alla förklädningar; de gå öfverallt omkring och söka efter sin stackars förlorade heder; de likna krönta tiggare, som gå från dörr till dörr och bedja om aktning; och detta är den enda allmosa, som kan gifvas dem. Detta är förhållandet med