Dagens Nyheter – 28 april 1865, sida 1

Augustus? denne menniskoblod-drickare törstar nu blott efter en sak — beröm: denne röfvare af verldens kejsarrike önskar blott att stjäla en sak till — sin äras återupprättelse. Men han försöker det omöjliga. Den vanmäktiga och förtviflade ansträngning han gör att rädda några få bitar af sitt rykte, denna yttersta ansträngning att hänga sin heder på den sista grenen, som håller på att falla, detta Ceesars sista nappatag med den allmänna meningen, som är på väg att krossa honom, har någonting vemodigt och löjligt i sig, likt den sista grimacen af en hängd person eller Irendet af en gladiator, som vill dö med behag. Cesars bok är den lifdömdes toilette, brottsliogens bugning på schavotten för folkhopen, då han skall undergå sin dom. Det är den sista dagens koketteri. Cesar yar så smutsig, att bödeln ej gerna skulle ha velat vidröra honom; och han har snyggat upp sig litet, för att omfamna döden. Och han vill ha läsare! den oblyge uslingen! Läsare åt Cesar! Hvad skulle det göra dem för godt? Han har den oklokheten att i ett företal ställa frågor till sina läsare; men det skall bli liktorn, som besvarar dem.