Dagens Nyheter – 27 april 1865, sida 1

Familjeskatten. (Forts. af Jeza Yaubaron och Galerslafs-Jägarue.) (Forte. från n:r 96.) — Hvarför sade ni då, att ni kom å hans vägnar? — Derför att ni dessförutan enligt all sannolikhet skulle vägrat att följa mig. — Åh, det:hade varit tillräckligt att säga mig att Paul led, att han var sårad; ni skulle dermed kunnat leda mig till verldens ända. Ni fruktar kanske att förvärra hans onda genom en öfverraskning, en oförberedd glädje? Nå väl, bered honom på att se mig, låt honom så småningom vänja sig vid tanken på möjligheten att jag kunde komma hit. ! Rodille smålog. — Min kära Blanche, sade han, jag ser med ledsnad, att vi ej förstå hvarandra. — I hvad fall? — Ni hänger oaflåtligen fast vid den tron, att Paul är här, och jag försäkrar er dock att han aldrig kommit öfver denna tröskel. — Hvar är han då? — Ja, hvad det angår, så är det mig fullkomligt obekant. — Men denna olycka . . . den skenande hästen? . . . — Ha aldrig existerat. Jag lemnade Paul Mercier för ett par timmar sedan, och då mådde han aldeles förträffligt.