till Musbegatan och hade der med Paul Mercier det samtal, hvarför vi härofvan redogjorde. Klockan half 8 på aftonen satt Rodille i en fiacre med nedfällda fönster framför cafd de la Vestale. Straxt före klockan 8 såg han huru Fritz Horner anlände och, efter några ögonblicks tvekan öppnade dörren till cafeets rökrum och steg in. Magnetisören hade, då han emottog den anonyma biljetten, erfarit en känsla af nyfikenhet, blandad med oro. Liksom i allmänhet de, hvilka ej hafva rent samvete, hade han, att börja med, fruktat en fara och misstänkt en snara. HNnart öfvertygade han sig dock att han icke löpte större fara på ett offentligt ställe än i sin egen bostad, då denna, äfvensom hans antagna vamn, voro kända af brefskrifvaren. Till följe häraf beslöt han att tillfredsställa sin nyfikenhet och infinna sig på mötesplatsen. , Ingen var honom der till mötes och icke heller: skulle någon komma. Rodilles afsigt var, såsom man lätt kan förstå, blott den att för några timmar aflägsna sin kompanjon från paviljongen vid Amandiersgatan. Så snart han derföre hunnit öfvertyga sig att doktor Horner nappat på den utlagda kroken fällde han ner ett at framfönstren och sade några ord till kuskenx. Denne satte genast sina hästar i stark traf och stannade icke förrän framför den lilla med n:o 13 märkta porten, som ledde in i den af oss kända oodlade trädgården. . Mörkret hade under tiden inbrutit. Då Rodille hyrde denna lägenhet, hade han na