Dagens Nyheter – 25 april 1865, sida 2

pisk hetta råder i solskenet om middagarne, då man flanerar på Strömparterren och kastar längtande blickar upp mot flustrets balkonger, dem ännu ej någon annan än målaren trampat. Emellertid ha sofforna på våra promenader kommit fram, putsade och fina, och lilla ångaren Menatti ligger betydligt påstruken och längtar efter hafvets bad. Sångerna klinga i kapp med klotens rullande på stora förderfvet — det är vår, och en vår af allra herrligaste natur och helt ovanlig, då vi annars äro vanda vid idel snö och regn med omvexlande vinter under förra år. Under veckan ha vi haft nöjet, sedan de långa och många helgdagarne tagit en ända, att få roa oss litet på en bal och en konsert. Konserten, som gafs till förmån för det af professor Malmström förordade, och af mig sist omnämnda, Gipsmuseum, var en oblandad högtidsfest, dit vi kunnat bjuda Er Stockholmare allesamman, utan att vi behöft skämmas inför Edra stora konstkännare. I dag hr Biernacke konsert, och vi lyckönska honom till att få lika mycke folk — omkring 300 personer som det var på torsdagens Gipskonsert. En högtidlig akt försiggick inför konsistorium i lördags, då medaljen för berömliga gerningar af 5:te storleken i guld öfverlemnades af rektor professor Lilljeborg med ett tal åt medicine studeranden J. Th. Lagerhbeim, der han i mensklighetens namn hembar åt medaljtagaren en varm tacksamhet för de uppoffringar och faror denne sjelf kastat sig uti vid sina likars nöd. Icke mindre än 8 gånger lärer hr Lagerbeim räddat personer från det våta elementet, och flere gånger lärer fara varit för hans eget lif. Det finnes vissa personer, som måste vara skapade till räddande englar, om jag så må säga, då deremot andra kunna genomlefva ett långt lif utan att ens ha sett någon vara i nöd stadd. I går på morgonen vid half 7-tiden samlades stadens skarpskyttar (icke att sammanblanda med Studentkårens förening för vapenöfningen) uppe vid slottet för att göra sin första utflygt i år; med musik i spetsen tågade den cirka 250 man starka krigshären med fladdrande fana ut till Polacksbacken, anförda af löjtnant L. Malmerfelt. Den vackra morgonen hade lockat ut många menniskor, som földe de marscherande ut till slätten. Under hela morgonen fortgick exercisen än uti samlad trupp än i jägarkedja, och det hedervärda s. k. lifkompaniet med sina gamla hedersmän pustade och svettades under marcherova. Klockan 10 hölls gudstjenst af adjunkten Collinder och egen musik utförde psalmerna. Dercfter kom det angenämaste, nemligen frukosten, som med glam intogs i skogsbrynet. Många hade sina fruar derute, som ur vagnarne dukade opp bättre än hvad marketentaren förmådde, och taflan företedde en serdeles liflig och uppfriskande anblick. Alltefter som det led mot gudstjensten hade stadens invånare kommit ut och säkerligen voro något öfver 1000 personer samlade vid den högtidsflrande fyrkanten. Derpå manövrerades en stund, hvarpå hemmarschen mot middagen anträddes, och säkerligen voro alla nöjda med sin förmiddag. I går eftermiddag hade alla nationernas klubbmästare sammankomst för att rådgöra om en Majfest och upprätta ett slags program öfver gången af det hela. Att det blir fest den 13 är nu afgjordt och denna kommer att hållas på den nya exercisplatsen utåt Ekelundshof, hvilken man visserligen ej ännu fått löfte att begagna af öfverste Knorring, men man har all anledning både tro och hoppas att han inte gör sin entr i Upsala med att stöta sig med kåren, ty då blir det visst både första och sista gången han får med den att göra. Som sagdt har man alla skäl att vänta en glad Majtillställning, n. b. om vår Herre ej öppnar sprundet på sin stora vattentunna deruppe. Professor Mesterton började i fredags sina offentliga föreläsningar. Sjukhuset öfvertog han genast efter hemkomsten. — Ännu går man och väntar att få se 1:sta biblioteks-amanuensplatsen anslagen ledig, men vänta får man, Det rvkte som här en våne i förra veec