Dagens Nyheter – 24 april 1865, sida 2

att en piga anhölls af en karl med begäran att hon skulle följa med honom, uuder hotelse att annars skära halsen af henne. Då hon nekade villfara hans begäran, fattade han tag 1 henne och med en knif tillfogade henne ett flera tum långt sår i halsen, som, om det tagit något djupare, kunnat hafva döden till följd. Bönder emot representation sreformen. Moan öfverraskas af ett sådant fenomen som att någon bonde sätter sig emot det hvilande representationsförslaget. Det var vid ett reform-möte på Hisingen invid Göteborg. Riksdagsmännen Jöns Rundbäck och Erik Christensson samt kommissarien Tillander hade talat för förslaget. i Näst efter dem, berättar Bandels-Tidningen, nppträdde landstingsmannen och kommunalstämmo-ordföranden Anders Nilsson i Kyrkeby med ett skrifiligt anförande. I detta med bibelspråk späckade an forande yttrades bland annat: att, antages det nu hvyilande förslaget till ny riksdagsordning, så blir staten Mammons träl och Mammon statens Gud! Att under det nya statsskicket skulle tallmogen blifva torpare. resten possessionater ov s. v Skrifvelsen slutades med en innerlig bön tll vår Herre, att Han icke måtte låta förslaget få framgång. Med Anders Nilsson forenade sig vodast fyra liktänkande bönder, Förgäfves sokte båle ordföranden och hr Rundbäck all för dessa personer visa, att förslaget vore mera demokratiskt än vår nuvarande riksdagsordning. Då uppstod em af de fyra, hemmansegaren Carl Ifvarsson It Brunnstorp, och vttrade: Hvad vinna vi me det nya? Det vi nu ha är bra. Nu ha vi inga skatter? i!) Sedan båradsdomaren Per Andreasson i Lexby härefter på ett särdeles värdigt sätt talat for förslaget, som äfven förordades af flere talare, framställde ordföranden den af central-komiteen uppsatta propositionen. som besvarades med ett högt och allmänt Ja, utom af Anders Nilsson och hans fyra själafränder, som svarade nej, hvarpä de tvärt gingo sina färde. Samtlige de öfrige stannade qvar och tecknade sina namn under de framlagda listorna samt beslöto om desammas utfärdande inom socknarne. Det är icke första gången dessa personer väckt uppmärksamhet genom sina åsigter och åtgärder; så vore Je eniga på en kommunalstämma i Säfve att törbanna skarpskytte-exercisen, och då några skarpskyttar en söndagsförmiddag i all stillhet varit ute och exercerat, låto de söndagen derpå från predikstolen i församlingen uppläsa en kungörelse, hvaruti de förklarade sig skola åklaga en hvar som vägsde exercera på söndagen. Ingifvelser till detta och mycket mera torde de möjligtvis bemta af en viss biglfader, som de ofta besöks. Stockholmsltidningarnes försäljning i fandsorisstädersa. Kristianstadsbladet — en tidning med omdöme och savoir faire — tar mera kallt än Upsala och Norrköpings Tidningar några hufvudstadstidningars distribution i landsorten. Kristianstadsbladet säger derom: Skånska Budbäraren började sin bana med en profetia. att landsortspressen skall duka under i konkurrensen med hufvudstadens press, bars jernvägarne komma till stånd, såframt icke småstadstidningarne för framtiden mera än bitulls förandliga sitt innehåll. Allt det der låter onekligen mycket hotande. Men för oss skåningar torde faran icke vara så stor, ännu är den ätminstone icke öfverhängande. Vi ha sjelfva på vinst och förlust tagit lösnummerförsäljningen af en hel del Stockholmstidningar om händer, och ännu ha vi icke deraf förnummit någon fara, Vi äro ock af den öfvertygelsen att de skånska tidningarne mycket väl skola kunna uthärda konkurrensen, om så en jernbana anlades till hvarje socken eller by.