lycklig. — Endast litet vore tillräckligt för mig ... — Nåväl, låt höra detta lilla? Den unge mannen funderade en stund, derefter svarade han: — Jag tycker, att en årlig inkomst af 2,400 francs d. v. 8 200 francs i månaden skulle göra mig till millionär. — Och om ni helt hastigt blefve egare af 5,000 francs i räntor, eller ett kapital af 100,000 francs? — Åh, jag skulle då icke veta hvar jag skulle göra af alla mina pengar. Femtusen francs i räntor! Store Gud! Det vore ju en rigtig guldgrufva. — Hvad skulle ni då svara den, som erbjöd er denna summa mot att ni afstod vissa anspråk, som äro tvifvel underkastade och säkerligen komma att bli föromål för en arfstvist af mera invecklad natur? — Jag skulle svara honom, att jag antar hans anbud med förtjusning, med entusiasm, och jag skulle hysa en evig tucksamhet mot honom. Olyckligtvis lär väl dock icke någon sådan ädel menniska finnas här i verlden . .. Hvem skulle vil bry sig om att erbjuda mig femtusen francs! — En sådan person finnes verkligen. — Hvilken då? — Er ödmjuka tjenare. — Ni, herr Rodille? — Min Gud, ja käre vän, just jag. — Åh, det är en dröm! — Visst icke. Det är rena verkligheten. Jag upprepar ännu en gång: jag erbjuder er 100,000 francs mot att ni till mig afstår vissa