Dagens Nyheter – 19 april 1865, sida 2

suurt 1å reda på mördaren, utropade poliskommissarien. Eu engelsman skall ha svårt att låug tid dölja sig i Frankrike. — Så mycket mera, atbröt värdshusvärden, som den skurken talar en ordentlig rotvälska . . . Det är med knapp nöd, han kan säga fyra rediga franska ord. — Passet är falskt, den skurken är icke engelsman, utropade främlingen, som under tiden stillat blodHödet och förbundit sin hund. Jag har hört honom under en hel qvarts timma, samtala mel sitt offer, och derunder talade han vårt modersmål med fullkomlig litthet och utan den ringaste främmande brytning. På poliskommissariens uppmaning upprepade vaxfizursmenniskan nästan ord för ord, det samtal han åhört. Derpå fortsattes undersökningen, nu i rummet N:o 9. -— I sen, mina herrar, huru sängen är tilltygad, sade poliskommissarien. Den af den föregifne Tom Brown reklamerade penningesumman har sannolikt varit dold under madrasserna och mördaren har bemiktigat sig den, innan han flydde. Denna supposition var så antagligen sann, att ingen af de närvarande betviflade, att mördaren ju icke lyckats utplundra sitt offer. I denna 4ro förblef man, ända till dess fredsdomarens skrifvare uppgatf ett rop af förvåning. Den hedersmannen hade plockat undan en mängd kol och bränder, samlade i spiseln, och upptäckte derunder ett litet, men tungt jernskrin. Vi känna detta lilla skrin, det innehöll Rodilles skatt. Den: eländige hade, efter att fåfängt hafva sökt den, nödgats fy och lemna