Dagens Nyheter – 19 april 1865, sida 2

i sticket denna betydliga del af sin, i strömmar af blod, hopskrapade förmögenhet. Den återstående delen af natten användes att iakttaga några nödvändiga juridiska formaliteter, samt till att uppsättta protokoll öfver nattens dra natiskt förfärliga uppträden. Främlingen upphörde icke att gifva sin trogne hund de mest rörande omsorger, såsom hade det varit en älskad, trogen vin. Till sin stora glädje såg han honom, efter ett par timmars förlopp öppua ögonen, och vända sina matta blickar mot den dyrkade husbonden. Såret var kanske icke dödligt; det fanns hopp att rädda det modiga djurets lif. Min Gud, stammade främlingen, jag har tviflat på din godhet, jag har nära nog hidat Dig; men jag ångrar mig, jag böjer mig inför Din vishet och vilsignar Dig! Du har icke velat att den skurken, som störtat mig i clände, nu skulle straffas, men Du vill väl tillstädja att han någon gång råkar i mitt våld, då Du låtit mig höra hans stämma, den jag skall känna igen, hvarheldst jag ock för framtiden hör cen ljuda. Omkring klockan 10 på förmiddagen återkommo gensdarmerna till Montvilliers, efter att hafva genomströfvat den kringliggande trakten och uppbådat bönderna till skallgång. Hvarken efterspaningar eller skallgång hade ledt till något resultat. Den allmänna ordningens upprätthållare hade icke spårat mera än ett enda tecken af mördaren, men detta gaf tydligen vid handen att denuc icke sökte fly öfver till Eogland, utan åtminstone ännu fanns gvar i landet.