Dagens Nyheter – 19 april 1865, sida 1

cerade och ihärdiga ansträngningar. Mera genom materiell öfvermakt än genom öfverlägsen skicklighet har han slutligen lyckats intaga den. Han har derigenom tillfogat sydstaterna ett så svårt slag, som förlusten af en hufvudstad alltid är, och slaget är äfven mycket kiännbart derigenom att sydstaternas hufvudarmd, om de erhållna telegrafuppgifterna äro riktiga, skulle blifvit nistan upprifven. Det kan icke fela att dessa begge omständigheter i förening skola betydligt påskynda krigets slut. Men vi tro att det vore förhastadt att antaga, att kriget skall taga slut mycket snart. Man har visserligen förmärkt att sydstaterna länge haft mycket svårt att fylla luckorna i sina härars leder, och försöket att fylla bristen på hvitt manskap med svart har misslyckats, — negrerne gå mycket motsträfvigt under vapen och rymma hoptals —, men ju mera sydstaternas område blir begränsadt och deras operationslinie förkortas, desto mera kunna de samla sina krafter på några få punkter. Och der skola de sannolikt göra ett envist motstånd, så länge de hafva ett vapen och ammunition. Det blir nu mer än nuågonsin ett krig på lif och död. Förbittringen har stigit till kokpunkten hos sydstaternas hvita befolkning. Den är icke af samma race som nordstaternas. Den har till stor del icke samma religion och den har i grunden helt andra politiska känslor. Plantageegarne äro aristokrater, nordstatsmännen demokrater. De förra frukta med skäl att när de blifva besegrade, när negrerna: äro fria, när hvita arbetare stömma in, skall samma jemnlikhet snart göra sig rådande i de södra som de norra staterna. De norras seger är detsamma som undergång för sydaristokraterna såsom ett slags adelsklass. I stället för att makligt frossa på sina slafvars svett och blod skola de nödgas använda omtanka och fit för att bibehålla och förkofra den jord de ärft. Detta äpplet är så surt att bita uti, att. de skola i det längsta skjuta det ifrån sig.