mmm Familjeskatten. (Forts. af Jean Vaubarou och Galerslafs-Jägarne.) (Forts. från n:r 89.) Denna förtviflade kamp varade blott ett ögonblick. Under försöket att vinda bort den hotande pistolen, hade Laridon händelsevis kommit att röra vid trycket; skottet brann af, och den olycklige f. d. stadstjenaren föll tilbaka på sängen, med hufvudskålen krossad af en kula. — Nu, tänkte Rodille, gäller det att komma undan; tiden hastar! Hvar kan skatten vara fördold? Den resande som vi lemnat i rummet N:o 10, läggande örat mot en springa 1 brädväggen, hade icke förlorat ett enda ord af det samtal, för hvilket vi nyss redogjort. Då Laridon yttrade dessa ord: du, ensam upphofsman till ett fasaväckande, namnkunnigt brott; dubbelmordet vid Pas-de-laMule-gatan !? vacklade främlingen och ett hest, oartikuleradt skri arbetade sig fram ur hans flämtande bröst. — Nu kommer jag ihåg, mumlade han slutligen; ja, nu kommer jag ihåg. Denna röst, som jag trodde mig känna igen, är densamma som tilltalade mig samma natt, då mordet begicks; det är mördarens, mannens med bankosedlarna! Gud har då slutligen i sin nåd, förbarmande med mig. Det är Han, som lem