Dagens Nyheter – 12 april 1865, sida 1

fessorn icke heller ämnar vanpryda det följande av det utmärkta arbetet med detta nu en gäng utmönstrade överflödiga f. Vägen till ett bättre uti ifrågavarande hänseende är alltså beträdd. Går det an för en professor Sundevall, att skriva rätt, så måtte hvilken annan som helst, utan betänkande, kunna följa exemplet. Vi skulle blott önska att man ginge något längre. Framför vy sätter man i svenska språket ej blott ett tonlöst f, utan ock ett lika ljudlöst Ah, uti ett antal ord. Vi hemställa om icko på samma gång v-ljudet befrias från det öfverflödiga substitutet f, en dylik emancipation från A kunde ega rum uti orden: hvit, hvila, hvissla, hvirfvel, hväsa, hvässa. hvete, hven, hvem, hvart, hvarf, hvalf, hvad, m. f., der A-ljudet så mycket mindre nånsin varit uttaladt, som det uti dessa ställningar svårligen skulle kunna uttalas. De böra alltså skrivas, likasom de uttalas: vit, vila, vissla, virvel, väsa, vässa, vete, ven, vem, vart, varf, valv, vad, 0. s v. Sedan ögat vant sig vid detta skrivsätt, kunna ju andra ljudlösa bokstäver efterhand uteslutas, såsom uti ljud, hjessa, gjord cetc. x. Till herrar stadsfullmäktige! Herrar stadsfullmäktiges uppmärksamhet torde få fästas derpå, att lämpligare och billigare plats till salutorg ej erbjuder Big än tomterna kring gamla Kungsholmsbron och som eges af garfvar Holmström, byggmästarne Andersson, Backlind och Hallström. Då staden förut inköpt garfvar Ljungbergs på andra sidan af gatan belägna egendom, torde detta förslag förtjena en större uppmärksamhet synnerligast nu, då hr Backlinds egendomar äro till salu för ett mycket billigt pris, ett förhållande som ej kommer att ega rum, då dessa genom köp möjligen snart öfvergå i annan persons band. Blifver den gyttjiga stranden af Clara sjö uppfylld och segelleden uppmuddrad samt stranden försedd med planteringar af trädgrupper så att det täcka får gå hand i hand med det nyttiga, bör den till salutorg föreslagna platsen blifva både den rymligaste, bästa och billigaste, då man ihogkommer, att de flesta tomterna, som gränsa intill Bryggaregatan, äro obebygda och följaktligen böra kunna erhållas för ettjemförelsevis billigt pris. Måtte detta projekt ej röna samma öde, som handlanden hr Johan Obergs för några år sedan gjorda erbjudande, att upplåta qvarteret Rosenbusken till salutorg; myndigheterna begingo då ett icke förlåtligt felsteg, som ej gingo till mötes detta oegennyttiga erbjudande, hvilket hade sitt upphof i varm nitälskan så väl för sjelfva stadens nytta och försköning som för den å norrmalm boende befolkningens beqvämlighet—1—d.