Familjeskatten. (Forts. af Jean Vaubaron och Galerslafs-Jägarne.) Å (Forts. från n:r 83.) Denna röst sade: — Hvar är du, Prosper? Sköt dina sysslor, lätting! Du vet väl att du ska tappa vin på buteljer. Ner i källarn med dig, och fort sen! — Jag går, herre, jag går -svarade kyparen i misslynt ton, och i detsamma inträdde en tjock karl med hvitt förkläde och bomullsmössa, värdshusets egare och kock i en och samma person. Prosper, missnöjd men undergifven, tände ett ljus, upplyfte en fallucka och försvann i källarens djup. — För fn, pappa Gibelotte — sade betjenten skrattande till värdshusvärden — ni kommer mycket olägligt, vet ni, och tar ifrån mig Prosper, just som vi skulle till att handskas litet med dubbla sexan! — Var öfvertygad att jag är hjertligt ledsen deröfver, hr Lorrain, svarade den tjocke mannen, men affärerna gå framför allt. Och vinet lär väl inte sjelft vilja gå och lägga sig i buteljerna. — Nu är just rätta ögonblicket inne för mig, tänkte Rodille. Han steg upp från sin plats, närmade sig Vol-au-Vents betjent och sade med honungslen ton: