Dagens Nyheter – 10 april 1865, sida 1

Westerdahlska balansmålet och dess följder. (Från vår korrespondent i Jönköping.) Med rätta förvånas Ni öfver Er korrespondents långa och oförklarliga tystnad, synnerligast som Ni bort vänta någon underrättelse om det Westerdahlska balansmålet, hvilket inom kort kommer att här i första instansen utageras: Jag skulle längesedan sagt Er mitt hjertas tankar om denna tilldragelse; men hvarje gång jag tänkt tillskrifva Er i detta ämne har mitt blod kommit i sådan svallning att jag ansett det rådligast att dermed uppskjuta för att om någon tid kunna med mera sans och måtta yttra mig i detta ämne. Ni frågar om de Jönköpings köpmän, som äro inblandade i denna famösa rättegång, äro så oskyldiga som Jönköpingsbladet antagit, och jag svarar utan betänkande: de äro samtlige oskyldiga, tills deras brottslighet blir bevisad eller åtminstone så pass styrkt att man kan anse dem eller någon af dem skyldig till det åtalade brottet att vara medvetna om den Westerdahlska stölden eller försnillningen. Så vidt jag kan fatta har tullverkets advokatfiskal, oaktadt de ansträngningar, som derför blifvit gjorda, ännu icke lyckats åstadkomma någon sådan bevisning. Enligt svensk riättegångsordning åligger det ju anklagaren att bevisa den tilltalades brottslighet — icke den anklagade att visa och i dagen lägga sin oskuld. Men så har här icke gått till; den. värde advokatfiskalen har nemligen begagnat en anklagelse af en öfverbevisad brottsling, Westerdahl, till att såsom parter i målet inkalla alla dem af samhällets affärsmän eller rättare samhällets invånare, som varit nog