Dagens Nyheter – 6 april 1865, sida 1

FARA AUSSI Ar rnnrn r ä ara RN RAR IR messan om våren, då Fredriks resa förestod, föll vanligen en tår från gummans kinder, och de ungas läppar möttes under önskan om ett snart och lyckligt återseende. Gumman Flodström hade — för att två ensamma qvinnor icke skulle under Fredriks frånvaro befinna sig utan något stöd och beskydd, inlogerat en af sin mans förtrognaste och med honom jemnårige kamrater. Farbror Göran, som Karin kallade honom, satt mången afton hemma och förtäljde än lustiga, än besvärliga och farliga tilldragelser under gubbarnes resor öfver det farliga elementet. Sommaren förgick, hösten med sin vanliga storm och oväder lät känna sitt obehag. Dagligen gick gubben Göran ned till Skeppsbron och efterhörde hos hvarje ankommande fartyg om icke briggen Konrad hörts utaf, men fick alltid nekande svar. Vintern var redan anländ med sin snöyra; nordanvinder med sitt gny hotade att kullstörta den bräckliga hyddan. Några dagar före jul sitter gumman Flodström framför den inbjudande brasan vid kakelugnen, jemte lilla Karin, sysselsatt med arbete för den stundeligen väntade Eredrik. Just som de sitta vid det sista skenet af den nedbrunna brasan, begge i tyst oro öfver Fredriks ovanligt långa resa, stultar gubben Göran in, nyss kommen från sitt aftontillhåll, mor Lena på hörnet. Glad och upprymd, fattar han en stol och slår sig ned vid kakelugnen emellan gumman och flickan och berättar för dem händelser som timat i hans ungdom.