Dagens Nyheter – 6 april 1865, sida 1

De bjerta färger, hvarmed han i sin upprymdhet belade sina berättelser, återkallade rosorna på Karins kinder, medan gumman lyssnade med öppen mun till skepparhistori erna. Just som gubben var midti ett förskräckligt äfventyr hördes ett sakta knackande på den stängda dörren. Karin sprang och öppnade. Hvilken glädje! Fredrik inträdde. Glädjetårar runno utför deras kinder, men dessa tårar flöda ej länge. Fredrik satt snart i kretsen och omtalade sin svåra resa och sina utståndna faror. I anseende till storm och hårdt väder hade briggen strandat på engelska kusten. Kapten och hela besättningen hade der funnit sin graf. Endast jag lyckades rädda mig, och att sedan få briggen af grund, tillade han, jag har skvfvit bref till rederiet om olyckan, och nu har jag nyss varit hos redaren och han har lofvat mig att få återvända till England i vår och reparera fartyget och taga in den bergade lasten. Gubben Göran slog i hop händerna af förtjusning . .. Jag gratulerar er unga på förhand, — det lär väl inte dröja länge förrän ni hålla bröllop . . låt bara gubben få vara med vid den glada fästen! — Ack, hvem skulle väl vara med om icke farbror Göran! utbrusto de unga på en gång: . Först sent på natten kunde den lyckliga familjen skiljas och gå hvar och en till sitt hviloställe, der leende framtidsbilder ännu länge hägrade för Fredrik och Karin. Vintern hade nått sitt slut — vårsolen