Dagens Nyheter – 3 april 1865, sida 2

och hållet hvitklädda dansösers kostymer till på olika sätt färgade. Man behöfver blott genomdränka tygerna med de motsvarande lösningarne. Stockholms stads brandstodsbolags öfverstyrelse återvalde i lördags till ordförande i styrelsen grosshandlar Schartau, och till vice ordförande rådman Norbin och till direktörer kammarrådet Falkman och tullförvaltar Ahlsell. Direktionen erhöll decharge. Briggen Prins Oscar, om 103 svåra lästers drägtighet, tillhörande handelshuset Godenius komp., har i dessa dagar blifvit försåld till hrr T. Bertelsen och Jonas Olsen i Stavanger. Dödsfall. En af Södertelje samhälles verksammaste medlemmar handlanden Alfred : Lundgren afled förl. torsdag, blott 34 år gammal. Staden Carlshamn skaffar sig gaslysning till den 1 Okt. Verket anlägges af H. Beatley. Priset på gasen blir detsamma som i Stockholm. Nyll räddningshusi Blekinge. I denna månad skall ett sådant öppnas i Rödeby. 10 elever af hvartdera könet äro antagna. Institutet är grundlagdt för medel som en handlande Marthin Thunell testamenterat för ändamålet. Vi. Stadsfullmäktige i Örebro ha börjat begagna tilltalet Ni i utgående skrifvelser. Syskonen Neruda anlände itisdags till Köpenhamn på genomresa till fastlandet, och skulle der gifva konserter, såsom vi förut omtalat. Ned med sparfvarne! Redaktionen af Tidningen för Trädgårdsodlare har mottagit efterföljande märkliga uppsats till införande och meddelar den, öfverlemnande åt läsaren sjelf att afgöra hvem som har rätt: insändaren eller de som skrifvit till sparfvarneg försvar. Uppsatsen lyder som följer: Som det i ett föregående nummer 2f eder tidning förekommer något om sparfvarne, vill äfven jag om dessa yttra några ord. Jag har flera gånger läst, att sparfvarne äro att hänföra till nyttiga djur, emedan de skola uppföda sina ungar med insektlarver och äfven att de såsom äldre skola förtära sådana. Som jag flera år haft tillfälle att studera dessa djur och derunder haft otroligt mycken förargelse af dem, så får jag härmed nämna att jag alldrig sett någon sparf taga insekter o. d. hvarken till sin egen eller ungarpes föda, men väl ha de vid alla möjliga tillfällen gjort skada på mina ärter och huserat illa i de af mina sädesåkrar som legat nära till hands. Det allmänna påståendet, att sparfvarne skulle föda sina ungar med löfmask, kålmask o. d. är en fabel. Liksom dufvorna och åtskilliga andra fröätande foglar, mata äfven sparfvarne sina ungar sålunda, att de stöta upp ur kräfvan af sådant de förut ätit och gifva det åt ungarne. Jag vill derföre uttala den öfvertygelsen att man bör göra allt för att utrota dessa förargliga smådjur, hvilkas nytta är ingen, men som göra oberäknelig skada. Det är visserligen mycket vackert att åtaga sig sparfvarnes försvar; att orda om att Skaparen icke frambringat någonting utan ändamål, men då menniskan en gång tagit jorden i besittning och icke kan vilja afstå sin plats åt sparfvar o. d., så återstår intet annat val än att förklara sparfrarna krig. Den nytta sparfvarne föröfrigt skulle göra, är naturligtvis att hindra växterna från att föröka sig så mycket, att de skulle förqväfva hvarandra; men då nu menniskan alltför väl utför detta sparfvarnes värf, så ha dessa sednare blifvit öfverflödiga. Må man i dess ställe på alla möjliga sätt skydda sådana foglar som verkligen lefva af insekter, såsom talgoxar, sädesärlor. svalor och många andra.