Dagens Nyheter – 3 april 1865, sida 2

domligt mästerverk, endast skulle behöft troget kopiera naturen . . Endast med några få rader vilja vi göra reda för våra läsare, huru Blanche tillbragt de tio år vår penna hoppat öfver. Hennes helsa hade, märkvärdigt nog, långt från att försvagas och förstöras af magnetismens inflytolse, i stället blifvit stärkt deraf. Efterhand bortdogo Blanches minnen från hennes första barndom. Hon erinrade sig knappt sin far, och om någongång hans bild framträdde för hennes själ, kunde hon icke gifva denna bild några bestämda konturer. Hon kunde icke ens mera göra sig reda för om den förskräckliga scenen vid hennes mors dödsbädd var dröm eller verklighet . Vaubarons dotter lefde utan all gemenskap med den yttre verlden och kände sig aldrig lycklig. Det lefnadssätt, hon måste föra, föreföll henne vidrigt. Hennes blödiga sinne och varma barnsliga själ kände behof af ömhet och kärlek. Men hon hade inga föräldrar och syskon; och hennes omgifning ersatte icke dessa. Förgäfves hade hon bemödat sig att tillvinna sig doktorns och Pamflas varmare tillgifvenhet. Det hade aldrig lyckats henne; hon hade ständigt känt ett oöfverstigligt svalg mellan sig och dem ... Doktorn behandlade henne aldrig med hårdhet och visade sig ofta till och med ganska välvillig emot henne; men under denna ytliga välvilja framstack en likgiltighet och