Dagens Nyheter – 1 april 1865, sida 3

aldrig kommit i tillfälle att aflägga någon examen. Denne yngling hette Paul Mercier och var omkring tjugufyra år gammal. Han hade varit faderoch moderlös från sin första barndom och derföre blifvit uppfostrad vid en allmän anstalt. Han var också mycket eftergifven och ödmjuk, men hurtig och villig och förenade med ett verkligt godt hufvud ett barns oskuld. Denna barnaoskuld var så stor, och så liten aning om det onda i verlden hade detta rena sinne, att den unge mannen ansåg affärsbyrån, vid hvilken han med all samyetsgrannhet arbetade, för en nyttig och god inrättning och sina principaler, Rodille och Laridon, för tvenne riktiga hedersmän. Som Paul Mercier kommer att spela en mera framstående roll i fortsättningen af denna berättelse, torde det kanske vara på sin plats att här med några penndrag teckna hans personlighet. Han var snarare stor än liten, och oaktadt hans kläder voro tarfliga och af en nästan löjlig snitt, märktes dock hans behagliga växt. Man kunde icke kalla honom vacker, ty hans anletsdrag voro långtifrån regelbundna; men han behagade genast vid första ögonkastet genom sina stora bruna ögon och den ungdomliga frimodighet som afspeglade sig i dem. Paul Mercier var af naturen blek. Hans näsa var något för stor och hans läppar för tjocka, men då dessa läppar öppnades aftäckte de en rad tänder af bländande hvithet, och kring hans ansigte slöt sig en ram af rikt