Dagens Nyheter – 1 april 1865, sida 2

Se här, hvari den bestod: För hvarje gång någon person, som egde ansenlig förmögenhet, dog utan att efterlemna testamente eller kända slägtingar, uppträdde Rodille såsom rival till statskassan och lurade på alla de till danaarf hemfallna medel. Han satte genast sina stöfvare i rörelse, och det slog icke fel, åtta gånger mot tio, att de icke träffade på någon obekant arfvinge, som dittills icke drömt om sin slägtskap med den aflidne. Så snart arfvingen Var funnen, slutade stöfvarens roll och Rodilles började. Den smidige skurken, svartklädd från topp till tå, gaf sitt rörliga ansigte ett uttryck af tillbakadragen förbehållsamhet, och satte sig genast i förbindelse med arftagaren in pelto, samt höll till honom ett tal af ungefär följande lydelse: — Min herre, jag är affärskarl och händelsen har satt mig i besittning af en för er högst vigtig hemlighet . . . Jag tror mig kunna försäkra er om en ganska stor summa, på hvilken ni aldrig gjort er räkning, och som ni aldrig skall kunna bekomma utan mitt biträde . . . Jag åtager mig alla de mått och steg som erfordras, äfvensom alla omkostnader, och på det att det måtte vara er både moraliskt och materiellt omöjligt att tvifla på min heder eller misstänka någon snara, förbinder jag mig att icke begära af er en sou, förrän jag satt er i besittning af den förmögenhet, hvarom är fråga . .. Den häpnad och glädje, som den stackars fan måste känna, till hvilken dessa ord voro