Dagens Nyheter – 31 mars 1865, sida 1

Revy af Tidningarne. Aftonbladet för i onsdags hade en artikel med öfverskrift Semhället sjukt, i hvilken uppenbarade sig en sådan anda som gjorde Aftonbladet till landets första tidning för tjugu år sedan. I denna artikel behandlas åtskilliga fenomener som vittna om att det är någonting ruttet i — Sverge. Det säges mycket riktigt: Några aftnar under årsdagarne af fjorårets sorgligt bekanta händelser stördes, som bekant, hufvudstadevs lugn. En lättrörd och obildad folkhop sorlude, hurrade och slog in fönsterrutorna på någre polisvahtkontor. Det var beklagligt, ingen bettricer det. Men vida mer beklaglig och utan all jemförelze betänkligaie är den orsak som framkallade dessa uppiräden. Orsuken ligger ögonsynligen i den kränkta rättskänslan — Folket har svårt att fatta buru en tjensteman, hvilken, genom sälla eget godtycke i stället för gällande lag, under hallannan vecka gjort hufvudstaden till tummelplats för ett tygellöst koppvälde och våldfört den personliga säkerheten för nära 130,000 menniskor, huru, säga vi, en sädan tjensteman ännu efter ett helt är kan sitta qvar vid eu embete, för hvilket ban längt före detta visat sig sakna hvarje erforderlig egenskap. — Detta embete är dock ett förtroendeembete. Då grundlagens stiltare medgålvo förtroendeembeien, så var det val icke för att lemna fritt spelrum åt den kungliga gunsten, utan fast mer för alt förläna styrelsen rättighet att skilja olämpliga personer från grannlaga befattnivgar i sädana trängande fall, som icke tåla uppskof. Styrelsen bar icke begagnat sig af denna rättighet, hvad den nu ifrågavarande tjenstemannen beträffar. Artikelförfattaren visar i fortsättningen huru mycket brottsligare öfverståthållar-embetet är genom sina laglösheter, in orostifz tarne genom sina, enär förbrytarne på ena. sidan äro personer vid mogen älder, för hvilkas uppfostran samhället med stora uppoffringar sörjt och som det drygt aflönar, för att upprätthålla lag, ordning och frid. På andra sidan deremot äro de personer, de flesta vid omogen ålder, uppvuxna under dålig föresyn och för hvilkas uppfostran samhället gjort litet eller intet. Då justitiestatsministern tillåtit att polismästaren suttit qvar vid sitt förtroendeembete, förefaller det bra inkonseqvent att han deremot åtalar ett obetydligt flygblad, som antages vara riktadt mot samme polismästares våldsverkan. Det liknar. nära nog ett försök att taga tryckpressen för hufvudet för det, som i första run met bort tillskrifvas polisbatongerna. Det är skada för effekten af Aftonbladsartikeln att den icke slutar så bra som den börjat, utan gör en för närvarande icke behöflig erinran om Carl X och Ludvig Filip. Vi hafva just ingen Polignac eller Guizot och behöfva ej använde så våldsamma krafter för att komma till målet — ehuru man synes bra envis att uppehålla det system som för tre decennier sedan uttrycktes, elegantare, med: sabrez la canaille, men nu, mera rättframt och svenskt: klå packet ! Dagligt Allehanda och alla dess fabrikörer hade till i går afton ännu icke kommit sig före med några tårar öfver Sverges ruin, som den nya tulltaxan naturligtvis skall vålla. Förmodligen hade de icke hunnit leta fram ur sina skrifter vid 1840—41 års riksdag de då gjorda målningarne af de förskräckliga följder som skulle komma att uppstå om införselförbuden blefve borttagna. Granskaren har utkommit för nära fjorton dagar sedan. Det hade på förhand berättats att den skulle blifva en stor tidning, men han visade sig som en liten lapp. Det hade ytterligare förutsagts, att han skulle blifva dekonservatives organ; men han visade sig icke alls konservativ; det kan bli fräga om han ens