Dagens Nyheter – 30 mars 1865, sida 1

med dem som pu vinta på konsultatiou? Icke kan man väl afskeda dem heller . — Hvartill behöfs det? . . lyckligtvis är Pamela hemma . . . Jag har nyss instrucrat henne hvad hon skall gäga, och hvad Vaubaron angår, så känner hon på sina fem fingrar hvilka svar hon skall afge på hans frågor. — Huru kommer det sig att den karlen nu är på fri fot? Jag tyckte ni sade att han var dömd till lifstidsföstning? — Han har rymt från bagnon . . . det är ju klart som dagen! — Hans närvaro i Paris skall förorsaka mig en ständig förskräckelse. Jag skall tycka mig i honom ha ett damocles-svärd, som på ett hårstrå sväfvar öfver mitt hufvud. Rodilles läppar sammandrogos till ett djefvulskt leende, svårt att heskrifva. — Vid min heder, käre doktor, svarade han, ni är stundom riktigt naiv. Lugna er emellertid! Jean Vaubaron kan icke vara farlig för oss mera än i dag; i morgon, kanske redan i afton, ha vi ingenting mera att frukta af honom ... — Hvad ämnar ni då göra? — Det kan vara onödigt att förklara nu mom kort skall ni käuna resultaterna af mitt åtgörande . . . Jag bär omellertid ut barnet, och skickar Pamåla till er . . . Sedan kan ni fritt ropa på era numror . . . Vaubaron bör ni dock hålla gvar så länge som möjligt . . . Låt honom icke komma härifrån, förrän ni fått höra tre slag på dörren till ert kabinett . . . förstår ni: — Ja, jag förstår.