Dagens Nyheter – 28 mars 1865, sida 3

NA —— VC Utrikes Nyheter. Tyskland. Budgetsdebatten i preussiska deputerade kammaren har under flera dagar fortgått och otvifvelaktigt haft den nytta med sig att gifva nationen en klar och fullständig bild såväl af finanstillståndet som af den konstitutionella rättsfråga, hvilken genom ministerens sätt att tolka författningen upprört och ännu upprör landet. Men till en försoning mellan regeringen och deputeradekammaren hafva dessa öfverläggningar icke ledt; de hafva tvärtom ådagalagt omöjligheten af en försoning, så länge hr v. Bismarck och hans vapendragare stå vid statens roder. I kammarens möte den 16 dennes tog finansministern hr v. Bodelschwing till ordet, för ait å regeringens vägnar svara, sedän han under två dagars tid inhöljt sig i djup tystnad. Finansministern uttalade sig emot samtliga de satser, som kammarens finansutskott i sitt betänkande uppställt, samt vidhöll käckt den theori om en lucka i författningen, som hr v. Bismarck uppfunnit. En budget, förklarade hr v. Bodelschwing, kan tillvägabringas endast på det sätt, att regeringen, herrekammaren och deputeradekammaren blifva eniga om en sådan; om en af dessa tre faktorer förkastar ett budgetsförslag, som en annan af dem uppställt, så har detta förslag fallit, och regeringen är berättigad att i brist på en voterad budget använda statens medel efter behag, tills de tre faktorerna slutligen blifvit eniga om statsmedelns användande. Skuiden för det budget-lösa tillståndet faller således, yttrade hr v. Bodelschwing, icke på regeringen ensam, utan på kammaren, som ej vill bifalla regeringens budgetförslag. Deputeraden grefve Schwerin tillbakavisade denna af regeringens ledamöter så ofta upprepade theori som en orättfärdig och längesedan vederlagd advokatyr. Debatten bar emellertid i det hela en lugn och värdig karakter. Men en verklig storm uppstod dock mot slutet af densamma, då hr Wagener, det reaktionära partiets talman inom kammaren, uppträdde och uttalade den förhoppning, att då kammaren ej vill lyssna till goda ord, regeringen skall öfverraska den med nya fakta och att H. M. konungen snart skall publicera en budget-lag, som han sjelf uppgjort, antagit och fastställt. Talaren afbröts af ropet: eds-brott! Deputeraden Twesten, som följde honom i tribunen, yttrade: Det vore ett författningsbrott, en svår förbrytelse, om regeringen oktrojerade en statshushållningslag. Detta känner hr Wagener och tvekar likväl ej att i folkrepresentanternas midt uppmana regeringen att begå ett brott. Jag ber fördenskull hr presidenten att kalla hr Wagener till ordningen. Wagener var emellertid nog oblyg att öppet förneka, det han yttrat något, som kunde tydas såsom uppmaning till författningsbrott, hvadan de stenogratiska protokollen måste för honom uppläsas, för att erinra honom om hans ord. (Öfverhufvud uppträda de reaktionäre i regeringen och kammaren såsom moraliska bankruttörer, och hr IWageners här skildrade beteende hör fullkomligt till kostymen.) Grefve Schwerin, som var ministerpresident före hr v. Bismarck, bemötte ett yttrande af hr Wagener, att han (Schwerin) och hans kolleger lupit bort från ministertaburetterna, då författningskonflikten stod för dörren. Grefven upplyste, att han hade gjort allt för att på författningsenlig väg få konungens förslag till armåreorganisation genomfördt, men att då frågan gällde att tillgripa olagliga åtgärder för detta ändamål, hade han svarat konungen: min nådigaste herre, detta är emot landets rätt — det går icke. (Högljudt bifall från åhörurne). — Deputeraden Virchow gaf uttryck åt en i landet allmänt gängse åsigt, att ehuru de nuvarande hrr ministrar städse kalla sig kon,e z FA Z JT JP oo Mo LL Iso I