Dagens Nyheter – 28 mars 1865, sida 1

En liten: perukmakarebutik, ungefär en sådan som man får se i de obetydligaste byar på landsbygden, mötte hans blickar. Lokalen såg till det yttre föga inbjudande ut. De kunder, som sanligen besökte stället, voro mureriarbetare och åkardrängar, som på söndagsmorgnarne här läto raka och snygga upp sig för det måttliga priset af 3 sous. Vaubaron trädde in i denna. och bad att blifva rakad. Efter några minuter var hans tofviga skägg till stor del försvunnet; endast ett par nätta mustacher och små polissonger funnos qvar. Hans ansigte hade nu icke mera detta vilda och ruskiga uttryck, som vi förut omtalat. När han nu; blifvit lik andra menniskor, var hans företa tanke att genom någon förtäring stärka sig efter de många vedermödor han utstått. Han slog sig derföre ner på en restauration och låt servera sig en portion kött och bröd samt ett glas brännvin. Efter att hafva intagit denna förtäring, satle han sig åter i gång, fortsatte tills vidare att följa den yttre boulevarden och inträdde slutligen i Paris genom Maine-tullen. Det är icke möjligt att återgifva de känslor som i detta ögonblick bestormade flyktingens själ. Han hade nppnått målet! — han hade besegrat alla hinder! — han hade genom oerhörd uthållighet och öfvermenskligt mod utfört ett verk, som borde synas otänkbart, anseende till de otaliga och nästan regi AR liga svårigheter — (och huru många ha