Dagens Nyheter – 24 mars 1865, sida 3

Rabulisterna. En underlig verld vi ju lefva uti, Det måste hvar menska bekänna. Och aldrabäst få vi ju veta det, vi, Som ej nyttja bok eller penna. Man leder oss hit och man leder oss dit . Och vore vi än icke fallna för split Så retas dock vikingablodet Och då vaknar berserkamodet. Man sagt oss, att fädren ju voro, också, Långt, långt ifrån lätta att styra. Att aldrig de frågade: hur skall det gå? Men rasade fram i sin yra. De vore dock lyckliga: Våld emot våld Det hette; men nu är en stackare såld, Om han, lik en surrande humla, Försöker att bråka och mumla. Vi svenskar, vi äro ett lagbundet folk. Den frasen, den låter ju herrligt. Vår tillflykt vi taga till lagarnas tolk, Och rättvisa skipas — förfärligt. Ja, lagen är gjord för båd stora och små. Men, äro vi lika för lagen, ändå? Den frågan man törs ej besvara . Den blir ju ett tvistämne, bara, En kommer, som säger sig allting förstå, Och påstår att mycket är galet, Att vi böra skaffa oss rättvisa. . Då Vi tveka ej längre i valet. Vi rusa kriog staden, på pilsnabba ben, Af olyckan följda. — Vår ånger blir sen. Hvad ha vi för harmen vi kände? Jo — fängelse, skam och elände. Nej, bättre att svärja, på nykter kaluf, Att aldrig vi mer rabulista. Och vill ej vår tåliga väntan ta skruf, Så bida vi än i det sista; Men, möter herr W... oss i himmelrik Vi då rabulista vid englamusik. —— — 2