Dagens Nyheter – 24 mars 1865, sida 3

eu raskare springare, och bortbytte sin gamla krake till en person, som vi vilja kalla Å., mot en ung häst, som var något bruten, men hvilket, enligt Å:s påstående, ej skulle betyda någonting, utan snart läkas. ÅA. skulle naturligtvis ha mellanalgift och erhöll sasom sådan 50 rdr rmt, hvilken mellanafgift erlades med 10 rdr kontant och en löpande skuldsedel å 40 rdr. Den unge springaren befanns sedermera hafva uppnått en högre ålder än uppgifvet blifvit, och hans sår förvärrades i stället för ärrades, med anledning hvaraf bonden inom frestetiden (3 dagar) begaf sig, dock ej medhafvande hästen, till Å. för att få göra affären åter, alldenstund hästen ej kunde begagnas till körning. Å sade sig ej hafva nä-. gonting deremot; men då bonden på 4:de dagen kom för att göra återbyte, hade Å sålt sin häst, hvadan intet återbyte kunde ske. Bonden hade hästen stående några dagar och då hästen ej blef bättre, sålde han den för 25 rär till en person, som vi vilja kalla —T. Bonden hade förut en fordran af -—r för två tunnor hafre, 11 rdr, och anhöll derföre att få emotse 36 rdr. —r svarade, att han ej hade några penningar för tillfället, men skulle uppgöra saken påföljande dag. Bonden infann sig mycket riktigt dagen derpå för att få sin liqvid, hvarvid —r, som sålt hästen till Å., med hvilken han förmodas hafva varit i kompani om affären, presenterade den af bonden till ÄÅ utgifna reversen å 40 rår, med anhållan att få skilnaden, 4 rdr kontant. Ja, bonden betalte sina 4 rdr och förlorade således på affären icke allenast sin till 50 rdr värderade häst utan äfven två tunnor hafre och 14 rdr kontant. Mura Mozarl vann elt vad. Mozart och Haydn voro en gång tillsammans i ett större sällskap. Den förre föreslog då den sednare ett vad om 6 buteljer champagne och påstod att han genast skulle sätta upp ett musikstycke, som Haydn icke skulle kunna spela direkte från noterna. Haydn gick in på vadet, och Mozart skref hastigt några noter på en papperslapp. Han lemnade denna åt Haydn, som slog sig ned vid ett piano; men vid första blicken på noterna utropade han: hur vill ni väl att jag skall kunna spela det här! Det är ju inte möjligt. Jag har båda händerna sysselsatta i hvar sin ända af pianot och skall samtidigt slå an en ton i midten deraf. — Jaså, ni tycker det är svårt? — Ja, var så god och försök sjelf! — Mozart satte sig ned och spelade, och när han kom till den svåra passagen, hukade han ned hufvudet och slog an den der tonen i midten med näsan och hann sålunda till slutet af stycket utan att göra det ringaste uppehall. Vid näsmanövern utbrast hela sällskapet i ett skallande skratt. Haydn hade en liten platt näsa, då deremot Mozart hade en lång och spetsig. Således fick nu Haydn plikta 6 buteljer champagne för sin plattnäsas skull. Hur det smakar att vara hängd. För omkring 20 år sedan blef en karl hängd i Omagh för det han stulit får. När han suttit uppfästad i galgen den föreskrifna tiden, togs han ner och lemnades såsom vanligt till sina slägtingar för att begrafvas. Han hade dock icke varit länge nere på jorden igen förrän han qvicknade vid. HSnart var han fullkomligt frisk och kry igen och man kunde icke upptäcka något yttre märke på honom, som antydde hvad han genomgått. Emellertid fick han lefva, emedan auktoriteterna förmodligen ansågo det straff han utstått vara nog stort för att varna för vidare stölder. Man frågade honom huru det hade känts när fotbrädet rycktes bort och han upplyste, att han känt en stark knyck, dock icke så att han förlorat medvetandet. Han hade derefter tyckt sig kunna se både öfver, under och omkring sig på en gång. Slutligen hade allt strålat i eldröd glans för hans syn, en angenäm känsla hade genomilat hans varelse och han hade förlorat sansen. Deremot hade rysliga qval varit förenade med hans återvaknande. — Karlen blef några år sednare för förnyad fårstöld åter hängd, men slapp då undan den obehagligare delen af processen, återvaknandet. SS vesaamahsbuesanastrstdtet ———————— SN mm -: A