Dagens Nyheter – 23 mars 1865, sida 3

TR — AA — — — blir man icke hell8r misstänkt .. — för öfrigt är ni nu nästan alldeles oigenkännlig och jag skall följa er ett godt stycke till vägs . alla menniskor på flera mils afstånd känna till mig och mitt sällskap skall skydda er bättre än ett pass . . . Frukosten var snart spisad och Malö Guern började utan dröjsmål att förkläda sin gäst. Sjömansdrägien aftogs nu och Vaubaron ikläddes några gamla kläder, som tillhörde vedhuggaren. Mariic knöt en rutig halsduk mycket hårdt omkring hufvudet på honom, och under denna nedföll på det naturligaste sätt i verlden väl friserade hårlockar. En halmhatt med breda brätten fulländade kostymen och gjorde det snart sagdt omöjligt att igenkänna rymmaren. Vaubaron betraktade sig i en spegelbit, som var tillräckligt stor för att tillfredsställa Mariies koketteri, och han fann förklädnaden särdeles lyckad. Tiden att ge sig utaf var snart inne. Vår hjelte ville nu förmå galerslafsjägaren att emottaga en del af den ringa sparpenning som han samlat genom arbete på fästningen Malö Guern ville icke på något vilkor an taga detta anbud, och det var endast med den största svårighet som Vaubaron lyckade; öfvertala honom att emottaga så mycket at han derför kunde köpa två buteljer ciderbrännvin. (Forts.)