Dagens Nyheter – 22 mars 1865, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Irländska jurger. I England är det mycket allmänt och detta med rätta, att juryns medlemmar klaga öfver det otillräckliga traktamente de erhålla för sin inställelse vid domstolen, hvarigenom de ofta lida betydliga förluster i sin affärsverksamhet. En erfaren advokat ger dem derför genom Times det rådet att göra på samma sätt som han ofta sett det tillgå i Irland. Då juryn der är ense, reser sig ordföranden med mycken värdighet och antyder med en vink åt den vinnande partens sakförare, att de ha sitt utslag färdigt, men icke ämna gifva det tillkänna förr än man, allt efter den tid som åtgått, samtycker att betala 6 å 800 rdr och derutöfver. I annat fall, tillägger han höfligt, skall juryn taga saken i föroyadt öfvervägande. En sådan antydan har likväl, såvidt rådgifvaren har sig bekant, aldrig underlåtit att göra behörig verkan. Lifsfara. I Lyon inträffade i början af denna månad följande tilldragelse. En liten flicka, omkring 8 år gammal, hade helt oförsigtigt gifvit sig af ut genom ett vindsfönster på ett brant sluttande tegeltak och, utan att göra sig reda för den fara hon utsatte sig för, börjat klättra uppåt mot takåsen. Hennes mor, som då blef varse henne, gaf till ett skri af förtviflan och den lilla flickan, som igenkände hennes röst, blef förskräckt, släppte sitt tag och började rulla ned utför taket. Huset var fem våningar högt och ett förfärligt fall väntade således den lilla. Hon störtade ned öfver taklisten -men fastnade med kjolarne i en jernhake, på hvilken vattenrännan var lagd, och blef sålunda, efter att en stund ha sväfvat i luften, genom mellankommen hjelp räddad. fn sfömngaångerska., En tjenstHicka hos en ansedd familj började gå i sömven, autingen munen lyste eller icke, och besynnerligt nog -—-i droska. Familjen bodde på ett landställe och besökte sällan sitt hus i staden. Så snart nerrskapet gått till sängs omkring kl. 11, började fenomenet. En droska höll tre å fyra gånger i veckan framför trädgårdsgriuden, dit den clairvoyanta pigan gick i sömnen och lit sig makligt bortföras till herrskapets hus i staden. Der hade hon ett möte med en man, som icke fängslades af Hymens band, och man lefde der godt på källarens och skafteriets bekostnad till kl. 5 på morgonen. Då försvann mannen, och fickan gick derpå i sömnen ut till landet pr droska. Detta tillstånd hade redan fortfarit flera månader utan afbrott, men slutligen spelade ödet Cupido ett spratt. En natt behöfdes flickans biträde och man förvånades öfver att icke finna henne. Man företog sig att spionera på henne, och då man fatt reda på hvart de nattliga färderna riktades, blef det ett snöpligt slut på sömngångeriet. En naiv jernvigsresande. En gammal dam från landsorten, som aldrig förr farit på jernväg, reste nyligen i Amerika med ett tag, som påkördes af en godstrain, hvarvid. Hera vagnar krossades, Hera passagerare dödades och för öfrigt stor skada förorsakades. Så fort konduktören, som var oskadad, hemtat sig något efter stöten, började han leta efter den gamla damen, som han kände, och fann henne slutligen sittande helt lugn och nöjd men alldeles cnsam i kupen, hvilken de öfFySr