Dagens Nyheter – 17 mars 1865, sida 3

las oförändrade. Offentliggörandet af banken behållning har gjort ett godt intryck, enär ce gifver tillfälle att bilda sig en åsigt om pen. ningemarknaden, så att affärsmännen för fram. tiden mindre lätt skola kunna öfverraskas aj sådana tillstånd då det icke finnes någon möj lighet för äfven de mest solventa firmor att uppfylla sina förbindelser. Man önskar att bankoberäkningen måtte bibehållas, men önskar derjemte att det göres allt möjligt för att lätta användandet af thalervalutan så att denna kan brukas med samma lätthet i Hamburg som i det inre af Tyskland. Angående bankernas sedelutgifningsrätt finnas emellertid mycket olika meningar och det måste öfverlåtas till framtiden att definitift afgöra detta. Etablerandet af preussiska banken måste anses som en fördel för platsen. Hamburgerbanken har nyligen för första gången offentliggjort sin redogörelse, och då dess ställning hittills hemlighållits säges nu att redogörelsen icke motsvarat förväntningarne. Banken är icke sedelutgifvande, utan håller endast depositionsoch giroräkning med allmänheten. Likväl har den hittills blifvit betraktad som kontinentens stora silfverreservoir och detta har nu visats icke vara fallet. Hela beloppet af depositioner d. 23 februari var 17,094,319 mark banko, af hvilka 6,921,787 mark voro inlemnade i metallisk valuta. Depositionerna nådde sin högsta punkt efter den stora krisen år 1856, då de ifrån 13,592,789 mark, såsom de stodo i november nämnde år, sprungo upp till 53,151,040 mark i december och till 57,489,446 i april 1658. De aftogo sedan småningom intill den 9 september år 1864, då de nådde sin lägsta punkt eller 9,085,021 mark. Uppdagandet af att allt hvad Hamburg eger 1 metallisk valuta utgör föga öfver hälften hvad Sverges bank i denna stund innehar torde blifva en svår knuff åt den föreställningen att ett lands soliditet beror på denna metalliska valuta. Det är här en allmän tro att bankovalutan utgör grunden för hela vår ekonomi och bör vara bestämmande för våra utrikes handelsoch tullförhållanden. Om den minskas med ett par millioner börjar man ropa på landets ruin genom öfverimport. Om den ökas med 5—6 millioner inbillar man sig att landet håller på att bli rikt — liksom 5-6 millioner vore af någon betydenhet för 4 millioner menniskor! Nu finner man dock att Hamburg är lika rikt och förmedlar lika kolossala affärer öfver hela verlden, fastän dess metalliska valuta är så ringa och fluktuerat vida mera än vår. Den har nemligen å ena sidan varit lika hög, men å den andra mestadels vida mindre. Det bör häraf falla klart för enhvar att det icke är den ringa metalliska kassan (ringa äfven om den uppgår till 50—60 millioner rdr) som visar ett lands rikedom, utan dettas tillgång på kapital i arbete (folk), jord, fabriker, skepp och varor m. m.