Dagens Nyheter – 17 mars 1865, sida 1

Bildningens missrigtning. Det är skäl att erinra :om behofvet deraj att folken göra sig förtrogna :med sina öden med arbetets och arbetarens, odlingens: och odlarens öden. J Ofruktbart, missrigtande är i många fall skolans inflytande. Man låter ungdomen. sätt; värde på en: hel hop sken och småsaker och namn och formler, och mannen bibehåller i de flesta fall den rigtning han som barn och yngling erhållit. En af de olyckligaste bland dessa missrigtningar i vår nationaluppfostran är utan tvifvel den som leder vår uppmärksamhet och vår unga kärlek från de så kallade lägre arbetsområdena till en ros mycket uteslutande aktning för de högre. För allt hvad man sagt och säger om: den större aktning man på sednare tider egnat odling och näringar och arbetet i allmänhet, — den gamla slentrianen, som t. ex, håller en vida noggrannare räkning öfver hvarje poetiskt fnask, öfver hvarje litet talang-knåp, öfver hvarje aldrig så liten teaterförlustelse än öfver de festa, till och med vigtigare, odlingsarbeten, den gamla slentrianen sitter dock ännu så godt som i orubbadt bo. Tusentals krafter som, under andra åsigter om högre och lägre sysselsättningar, skulle egnat sig åt fruktbärande arbete, förtära sig ännu i examensläsning under ungdomen samt i vissa statstjensters och kyrktjensters sjefförtärande skenarbete under mannens och ålderdomens dagar. Motsatsen mellan högre och lägre lifsuppgifter är ännu så godt som oförsonad. Man hör ännu ständigt talas om teori och praktik, som förhölle de sig till hvarandra som eld och vatten, — om det ideela och det materiela som vore de hvarandra motsatta som dag och natt. Solen i den tredje Gustafs tidehvarf tillåter oss icke ge de stora uppslagen: till arbete i de flesta rigtningar under frihetstiden, och hur mycken vördnad man än i våra dagar visat t. ex. för Nonnens minne, hur föga har man: dock icke hittills gjort för den allmänna kännedomen om hans värf och inverkan. Med få ord ... förhållandet mellan högt och lågt i fråga om kulturoch bildningsarbete väger ännu icke jemt. Krigsära och statstjenst och litteratur och konst väga ännu för mycket i vågskålen mot hela det öfriga kulturarbetet. Det gamla yttrandet må vara sannt, det nemligen att menskligheten kommer icke längre än konst och vetenska