Dagens Nyheter – 16 mars 1865, sida 2

så isade blodet började tlyta varmt i hans ådror. Kunde han icke tro, utan att vara vidskeplig, att ingenting numera skulle hindra framgången af ett företag så synbart beskyddadt af försynen eller slumpen? Skulle inte allting numera för honom vara en barnolek sedan han, utan att upptäckas af nattrundens forskande blickar, varit upplyst af facklans sken, skulle ej alla hinder, om det ännu funnos några, utplånas af sig sjelfva för den, öfver hvilken Gud så tydligt höll sin hand utsträckt! Lifvad af denna säkerhet som skänk te honom tusendubblade krafter, tvekade Vau baron ej mera att hala sig utför gallerporten. Han gjorde sig mycket noga reda för hvilken väg han borde följa för att ej behöfva passera alltför nära skildtvakten och han hade den fasta öfvertygelsen atthan åtminstone icke på en timma skulle stöta på någon för sig farlig rund. Denna fasta tro bidrog i ej ringa mån att göra houom säker på framgången af sitt djerfva vågstycke. Mockanisten ämnade nu också hala sig ned på andra sidan då hastigt ljudet af den nedanför stående skildtvaktens steg småningom bortdog till det slutligen alldeles upphörde. Vaubaron hejdade sig genast. Vid en rymning kan den minsta oförutsedda händelse medföra en fara eller en gynnsam omständighet och vår hjelte var framför allt angelägen om att erfara om Dagobert dragit sig tillbaka i sin skyllerkur för att der