Article Image
let inkommit, hvaraf upplystes att skottet varit ögonblickligt dödande, remitteradt till Stockholms rådhusrätt. Hög ränfa. Kongl. Maj:t har genom utslag den 14 December 1864, dömt qvarnbyggmästaren Carl Qvarnström, att med ed värja sig från handlanden Anders Gustaf Hallbergs käromål, att Qvarnström dels å 2:ne af Hallberg till honom uthändigade skuldsedlar den 15 maj 1861, hvardera å 300 rdr rmt, icke tagit en sammanräknad ränta af 180 rdr för en tid af 9 månader, dels ock att han icke vid belåning den 30 September 1861 på 2:ne månader, af en utaf landtbrukaren IL. M, Dahl utställd vexel å 4,500 rdr tagit i ränta 400 rdr, samt den 2 December samma år, för en tid af 3 månader, beräknat ränta å en likaledes af Dahl utställd vexel å 4,500 rdr till 600 rdr rmt. Hvarförutan Qvarnström blifvit ålagd ersätta Hallbergs kostnader hos Kongl. Maj:t. Blommor i Aärifbänk. Till rådhusrättens tredje afdelnings sednaste session hade trädgårdsmästaren Corl Gustaf Ernlund instäimt ekonomidirektören Johan Öman med yrkande om ansvar å denne för det han velat qvarhålla Ernlund i sin tjenst längre än han blifvit städslad, och begärde dessutom att domstolen måtte ålägga Öman att till Ernlund utge ett betyg, deri hans skicklighet, nykterhet, trohet och pålitlighet borde omnämnas, så att han vore i stånd att på detsamma erhålla en förmånlig tjenst. Herr Öman var personligen tillstädes och förklarade att han visst icke ville qvarhålla Ernlund, utan tvärtom önskade at domstolen måtte skilja honom från hans hos Öman innehafvande tjenst. Härpå inlemnade Öman Ernlunds meritlista, som af ordföranden upplästes, och hvilken innehöll en lång följd af anklagelser mot Ernlund, för af honom begångna förseelser. — Direktören får vara god och ge en närmare förklaring öfver förloppet och beskaffenheten af alla dessa angifvelser — förklarade ordföranden. Först och främst står här nämnt om att Ernlund varit orsaken till en hos herr Öman uppkommen eldsvåda. — Ja, det är sannt, elden brände upp taket på ett drifhus, der jag dref sparris — svarade Oman. — Hur gick det till? — Jag var inte sjelf närvarande; men han har sjelf erkänt det, och jag fordrar 70 riksdaler i ersättning för den sparris som brändes upp och som frös bort. — Här står också att Ernlund förstört två hundra blomsterlökar. — Ja, äkta Haarlemska blomsterlökar som förfrusit, och för dem fordrar jag 75 riksdaler i ersättning. — Så är det 300 rara växter? — Som också frusit bort, och som Ernlund skall betala med 200 riksdaler. — Så står det nämnt om sönderslagna fönster? — Ja, Ernlund har inte ordentligt täckt öfver drifbänkarne och derför har fönsterna sönderslagits till ett värde af minst 100 riksdaler. — Och allt .der skall skrifvas på Ernlunds skuldregister? — Ja, och ändå mera, ty han har satt mig sjelf i fara, han har stört mitt folks dansnöjen, han har varit full, han har oqvädat min hustru och mörbultat mig sjelf. — Det der var mycket det — invände ordföranden. — Ja, och jag frågar om jag under sådana omständigheter kan i betyget omnämna hans skicklighet, nykterhet, trohet och pålitlighet? -— återtog Öman. Målet uppskjöts till en annan dag, då rätten skulle taga alla de invecklade frågorna i närmare betraktande. Samhällsvådliga barn. Sju stycken minderåriga lärgossar voro i går uppkallade till polisdomstolen för det de skulle hafva stört samhällsordningen genom att i söndags afton kl. 9—10 å Ålandsgatan hafva uppstämt ljudeliga hurrarop. Fem af dem hade iakttagit Proaäa AsAN umAsta vigt dan minsta unnmärke I

16 mars 1865, sida 3

Thumbnail