Dagens Nyheter – 15 mars 1865, sida 3

han kunna möta allas blickar, de förbigående skulle ej längre med vämjelse och fasa väfida sig bort då han passerade, och gatpojkarna och tjenstilickorna skulle ej mera stanna och betrakta honom med förolämpande nyfikenhet. Han skulle ej längre endast på läpparnes rörelse gissa till de hundra gånger om dagen af-alla munnar upprepade orden: — Der går en galerslaf! Vaubaron sade allt detta till sig sjelf och han tillade: — En gång väl i staden, en gång väl nere i hamnen är faran öfverstånden. Vår hjelte behöfde ju endast nu för att komma utom bagnons område klättra öfver den gallerport hvarom vi hört den unge galerslafven tala med ett så fullkomligt förakt. Detta företag syntes dock, för att siga sanningen, ej vara en sådan småsak som man har skäl att tro efter straffångens sätt att uttrycka sig derom. Läsaren torde sjelf bedöma det. Gallerporten var hög, upptill garnerad med tre rader jernspetsar, hvassa som bajonetter. En förhastad rörelse, en tvekan, en enda domning skulle vara nog att sönderslita flyktingen och för honom tillintetgöra hvarje försök till rymning. En dylik klättring, farlig på dagen, skulle naturligtvis på natten i mörkret vara nästan outförbar. Men mekanisten vågade gerna sitt lif för att återvinna friheten. Han sökte ej ens göra sig reda för den fara hvaraf han hotades utan började med