Dagens Nyheter – 14 mars 1865, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Död och uwppslånden. För några månader sedan fördes en cigarrarbetares hustru till ett barnbördshus för att invänta sin nedkomst. Förlossningen var svår, och hustrun insjuknade så att hon var nära döden. Läkarne hade redan öfvergifvit henne. Vid samma tid förekom 1 en tidning annons om hennes död. Utom mannen efterlemnade hon åtskilliga närmare anförvandter, som likväl aldrig kommit öfverens med den döda och till och med efter hennes död visade henne så stor ovilja, att de icke bevistade begrafningen, eller ens gjorde sig underrättad om och när den egt rum. De nöjde sig med att skaffa sig sorgkläder och låta infatta den aflidnas brudkraos i glas och ram till ett minne af henne. Sex veckor voro förflutna och de svarta kläderna redan något nötta, då dörren en afton öppnades — den sörjande familjen satt just helt muntert till bords — och den begråtna hustruns bleka gestalt visade sig. Förvåning och förskräckelse intogo alla närvarande, ty de trodde sig alla se ett spöke, som ville hämnas så mången tilifogad oförrätt under jordelifvet; men det var icke så, ty den bleka hustrun öfvertyg gade snart sina slägtingar att hon icke var någon ande, utan verkligt kött och blod, endast sjuk, ehuru numera på bättringsvägen. Nu upplystes att hon icke ens varit skendöd, så att icke minsta anledning funnits till dödsannonsen, som följaktligen icke kunnat vara ett misstag, utan blott framkastats af elakhet. Vatltenledningsbolaget i Skeffiera har ådömts att utgifva åtskilliga ersättningar åt personer som blifvit lidande af den öfversvämning som nyligen timat derstädes, och till hvilken öfversvämning vattenledningsbolaget genom sina anordningar anses vara vållande. Bland dem som begärde ersättning befann sig äfven en poet och skådespelare vid namn Richard Nesbitt Ryan, som fordrade 300 pund sterling (omkring 5,400 rdr rmt) för sina förlorade poetiska utgjutelser. Den klagande hade enligt sin egen utsago varit skådespelare, poet, värdshusvärd, köpman ete. Han bodde på nedra botten vid en af de öfversvämmade gatorna och floden hade ryckt med sig en stor mängd manuskripter, renskrifna poemer, oder m. m. Han begärde 200 pund för sin förlorade dagbok, som innebållit hans sjelfbiografi; men bolagets värderingsman var nog grym att värdera dagboken på sin högsta höjd till 1 pund. Ryan bevisade nu att han på sista tiden uppehållit sig endast genom att sälja poemer, och att hans förlust egentligen var oersättlig, hvarför ock domstolen tillerkände honom 100 pund i ersättning. En enka vid namn Bethel begärde 2,650 pund i ersättning för sin man, som omkommit vid öfversvämningen. Mannen hade varit verkmästare vid en större fabrik och haft goda inkomster, och enkan stod nu hjelplös i verlden med tre små barn. Domstolen tillerkände henne en ersättning af 1,000 pund (18,000 rdr rmt.) Tänk om vår jernvägsstyrelse skulle få betala sådana ersättningar! En fransk dramaturgs syndabekännelse. Ett bref från Alexander Dumas till Paul Meurice, angående dramat Les deux Dianes, som är ämnadt att åter upptagas å Ambigu-teatern i Paris, gör mycken heder åt den store författarens uppriktighet, men visar på samma gång hur cfterverlden lätt löper fara att låta den produktive skriftställaren lysa med lånta fjädrar. Alexandre Dumas TR AA Fr aff ANN REN SFS 455 Lp! MEL, Mrs ADA GV ÖV CT TASLIK ELLE 20: pd