Dagens Nyheter – 11 mars 1865, sida 3

— Hvad är det då ni vill föreslå mig? — Diverse småsaker, hvilka om ni något så när förstår att begagna er af dem skola flöra er till den friaste menniska under solen. — Verkligen! — utropade mekanisten med illa dold ironi. — Det är alldeles så som jag har den äran att säga. — Och kan man få veta havri dessa så underbara frihetsredskap bestå? — Mycket gerna. För det första är det ett litet mycket behändigt verktyg, med hvars tillhjelp ni inom mindre än en minut kan blifva qvitt både ringen till fotleden och kedjan, hvilka saker, om jag icke misstar mig, böra förorsaka er en viss oro. Vaubaron spratt åter till. Stålringen, vid hvilken hans kedja var fästad, utgjorde som vi redan veta hans ständiga tanka, ständiga oro. För att blifva qvitt denna afskyvärda ring skulle han med hänryckning ha offrat tio år af sitt lif. Den unge galerslafven fortfor: — Det är icke.allt. Jag ser mig också i stånd att ge er en komplett matrosdrägt, någonting splitternytt . . . sjelfvaste hofskräddaren skulle icke kunna leverera sprättigare saker . . . med den kostymen på ryggen och en snugga i munnen tror jag att hvem som helst skulle kunna trotsa styrelsens Argusögon . . . åh, det har alls ingen fara, ingen får den minsta nys om saken, jag åtager mig att kugga hela sällskapet . . . Jag bjuder på en vaxdukshatt, en peruk med långa lockar, en blå skjorta, :broderad med hvitt, randiga