Dagens Nyheter – 10 mars 1865, sida 2

som man antagit, eftersom gummans kläd ningsficka varit utdragen; äfvenledes att han påstått det han, då mormodren vid skottets aflossande nedföll på golfvet, genast tog för afgjordt att hon var död, så att han icke ens såg på henne och undersökte huru dermed förhöll sig. Vid polisförhöret i går, dervid några personer, hvilka dels sällskapat med Cronhjelm dagarne före och den dagen då brottet begicks, dels tillfälligtvis kommit i beröring med honom, upplysningsvis hördes, tillfrågades han om han hade något att ändra eller tillägga i sin förut afgifna bekännelse; men han förklarade att han icke hade något annat att berätta, än att han på fredagsaftonen, vid 6tiden, kommit hem till mormodren, då det åter uppkommit tvist dem emellan i anledning af en hyrkuskräkning, slutande på 12 å 15 rdr, för hvilken räkning han, liksom det händt förut en gång, fruktade att bli uppkallad i polisen, samt att hans mormor då kastade åt honom 10 rdr och lemnade honom en silfversked att belåna, för att dermed ligqvidera denna skuld; men att han i stället gick ut för att rumla och att han dessutom för dessa penningar inköpte dagen derpå pistolen och ammunitionen. Derefter afhördes de inkallade personerna: först skådespelaren Ullman, boende i huset n:r 5 vid Katrina Östra Kyrkogata, och han berittade att han sedan Upsalatiden känt Cronhjelm, men först under de sednaste 14 dagarne eller 3 veckorna förtroligare umgåtts med honom; att Cronhjelm väl beklagat sig öfver mormodrens svåra och häftiga lynne, men aldrig yttrat sig hysa något agg till henne ej heller nämnt om att han ernade begå sjelfmord; att Cronhjelm tålt mycket litet spirituosa samt, efter hvad Ullman tyckte, ständigt gått i ett slags rus. Om fredagsqvällen hade de sammanträffat på krogen Byttan, då UNman icke funnit Cronhjelm annorlunda än vanligt, endast det att han omöjligen kunde beqväma sig att gå hem till natten utan sagt sig hellre vilja ligga på ett polisvaktkontor, af hvilken ånledning Ullman tillbjudit honom logis hos sig, hvilket och Cronhjelm antagit. På lördagsmiddagen hade de åter varit tillsammans på nämnda krog, då Cronhjelm icke heller varit besynnerligare, än att han, då de suttit och druckit i sällskap med ett par sjökaptener, varit tyst och dyster samt lutat hufvudet i ena handen och slutligen gått ifrån ett åt honom ifyldt punschglas och utan att ens säga farväl. Uppasserskan på krogen Byttan, Augusta Carlsson, hördes derefter, och hon hade samma utsago som hr Ullman, elier att Cronhjelm ständigt, ifrån det han för kort tid sedan började besöka krogen, sett ut som om han varit rusig. Äfven hon hade fästat sig vid att han suttit med hufvudet emot handen och sett dyster ut. Handelsbokhållaren Fritzell hos Magnusson vid Södermalmstorg och Köhler hos Lind vid Stadsgården, på hvilka ställen Cronhjelm köpt pistolen och ammunitionen, afhördes derefter angående Cronhjelms sinnesstämning vid dessa båda tillfällen, men de, som icke sett honom förr, sade sig ej förmärkt något underligt hos honom, och hade icke tyckt att han varit rusig, Stadsbudet Malm, hvilken varit den som kommmit gående i Stadsgården, då Cronhjelm der ernade skjuta sig, fick derefter företräda samt berättade att Cronhjelm, som uppehållit gig på kajen mellan reservoiren och arbetsinrättningens klappbus, fästat hans uppmärksamhet derigenom att han, då Malm gått förbi honom, skyggat och sökt dölja något innanför ylterkläderna, samt att Malm derföre, under det han fortsatt sin gång, ofta vändt sig om och dervid sett och hört honom aflossa en pistol utåt sjön; att Malm då gått tillbaka till Cronhjelm och gjort honom uppmärksam på att det vid 5 riksdalers vite var förbjudet Aft cAllinta Iinam otadana avmeg4Aa 22 AManA ho las