Dagens Nyheter – 10 mars 1865, sida 2

RR. 40 VT ASAEEE ESSEN IIINA ar rna rr PSA r Att tigga vore ej heller rådligt. När allarmkanonen ljudit blir hvarje okänd tiggare misstänkt som visar sig i trakten af Brest eller Toulon. Vi upprepa såleles att det var vid sjelfva galererna och innan han satte sin flykt i verket som Vaubaron måste förskaffa sig cn liten reskassa. Vi förmoda att det är få af våra läsare som ej egt eller åtminstone sett några af dessa små konstverk, hvilka genast igenkännas såsom tillverkade af galårslafvar. För många af fångarna är detta arbete en ovärderlig hjelpkälla och de festa af de olyckliga menniskorna skulle vara om möjligt ännu mera att beklaga om icke styrelsen för galererna tolererade denna lilla industri. För att gynna detta arbete beviljas till och med efter måltiderna och de stora strapatserna några ögonblicks ledighet åt fångarna. Efter inträdet i fångsalarna, innan den timma slagit hvarefter reglementet föreskrifver sträng tystnad, finns en liten stund som den arbetsamme galerslafven alltid kan draga parti af. Det är på dessa korta och få stunder de talrika småsaker förfärdigas som till salu utbjudas åt de besökande och som finnas spridda kring hela verlden. På galcrerna göres af tagel örhängen, kedjor och ringar, i hvilka perlor på ett ganska smakfullt sätt anbringas. Aloebladens fina fibrer flätas till små korgar och genombrutna skor. Guajakträdets bark förvandlas till små askar, skrin och snusdosor, och den af ibland mycket skickliga fingrar polerade,