dem har ansett svenska vapenskölden med dess kungliga krona öfver och dess 3 kronor i fil. tet för det hufvudsakliga, men mirkets valör för en bisak. Det lärer väl icke behöfvas någon bevisning om att denna åsigt är orikfig. Hufvudsaken vid ett postfrimärke är för hela verlden valören; det är den som både brefafsändaren och posttjenstemännen i första rummet behöfva att kunna se litt och snabbt. Det andra nödvändiga är, cgesxtiigen för den utrikes korrespondensen, att postijenstemännen kunna se namnet å den stat som sålt frimärket. Det är således den siffra och det myntslag, hvari värdet är uttryckt, som böra stå tydligast; dernäst statens namn. Blir något rum öfrigt på etiketten, så må man använda det för hvad grannlåter som helst, blott de icke bidraga till att göra värdet mindre i Ögonen fallande. — Å våra frimärken borde följaktligen stå t. ex. m— (NA HITYTAS eS fd ANUVWIUA 4 eller ock SVERIGE. R 3 ÖRE Allting annat är öfverfödigt, utom bottentryck som försvårar efterapning. Och medan vi tala om reformer som äro af icke ringa vigt: derför att de dagligen och stundligen kännas behöfliga, så tillåta vi oss äfven väcka det förslaget att vederbörande låta stämpelpappersafgiften erläggas medelst frimärken. På sätt och vis sker det redan. Biläggningskartorna äro ingenting annat än frimärken. Men de äro för stora och obeqväma och man måste alltid hafva munnlack eller gummi till hands för att fästa dem. De kosta också pengar mer än som för ändamålet behöfves, ty bankens pappersbruk är mycket dyrt på sitt papper. Stämpelfrimärken kunna göras, användas och makuleras alldeles på samma sätt som portofrimärken; dock böra de naturligtvis vara olika till formen och helst något, t. ex. dubbelt, större än dessa. Man nyttjar sådane i Preussen, troligen i flera stater, och man utsträcker mer och mer bruket af dem, emedan man å alla sidor funnit sin fördel dervid. Slutligen kunna vi icke inse hvad som skulle hindra införandet at telegram-frimärken, åtminstone för den inrikes telegrafkorrespondensen. AAAVIKIYA -OILYO0d NES