Dagens Nyheter – 10 mars 1865, sida 1

Galerslafs-Jägarne, (Forts. af Jean Vanbaron.) (Forts. fr. u:o 55—58.) V. Lifvet vid galererna. Förmodligen skulle han vid bazxnon förklara sig vara dömd orättvist och då han såg att ingenting för honom återstod att hoppas, handlöst kasta sig i det upprorsparti som alltid fins inom en bagno och uppbjuda allt för att vinna ett farligt inflytande öfver sina kamrater. På detta vis talade de från Paris skickade dokumenterna, på hvilkas trovärdighet naturligtvis ingen kunde understå sig att tvifla. Märkvärdigt nog inträffade dock just motsatsen af hvad man väntat. Jean Vaubaron framställde sig ej såsom ett offer, han yttrade ej ett ord om sin oskuld, han beklagade sig ej öfver sitt öde, han var när som helst och utan minsta invändning till reds för hvarje arbete och i stället för att, som man fruktat, söka tillvälla sig något infyrande öfver de andra galerslafvarna tycktes han tvärtom fy och frukta deras närhet. Ett sådant uppförande, ett sådant handliugssätt, måste nödvändigt, om man sätter sig 1 styrelsens ställe, förefalla dessa herrar högst besynnerliga. Det var för dem af den största vigt att