Dagens Nyheter – 9 mars 1865, sida 3

ståndfoch förvaltning är utkommen af trycket. Full med siffror, ser den icke just rolig ut, men den innehåller dock, jemte alla sina riksvigtiga data äfven många kuriösa, på sätt och vis underhållande. Riksgäldskontoret gör skäl för sitt namn, ty det har verkligen skulder, som vid slutet af 1863 uppgingo till nära 73 million, oberäknadt jernvägsskulderna. Men största delen I af dessa skulder är ingenting annat än outtagna anslag till allmäntnyttiga ändamål och till hvilka kontoret har tillgångar liggande i beredskap. Bland kontorets skulder finnas några som det är nog olyckligt att ej kunna få betala. Trollhätte slussverk skaffade sig förr i verlden pengar genom att sälja lottsedlar (nu för tiden kallas de penningeobligationer). Af dessa hafva åtskilliga till belopp af 1,875 rdr icke blifvit uppvisade för inlösen — och Gud vet när de blifva det, eller om de ens finnas. Men är det någon som hittar sådana i mormors gömmor, så må han nu veta att Riksgäldskontoret är villigt och färdigt att inlösa dem. Ytterligare är Riksgäldskontoret skyldigt 10,125 rdr mot obligationer, hvilka icke kunna uppsägas. Ytterligare är riksgäldskontoret skyldigt 17,400 rdr till borgerskapets gubbhus i Stockholm. Denna skuld var intecknad i Ridderstolpeska huset vid skeppsbron, när staten köpfe det till riksarkiv, och säljaren hade gifvit sin förbindelse åt gubbhusdirektionen att han ej skulle ega rätt att uppsäga inteckningen. Nå, å riksgäldskontorets sida är det icke skäl att känna ledsnad deröfver, ty skulden löper med blott 44 procents ränta, och gubbhuset å sin sida ser mera på säkerhet än på en högre ränteafkomst. Sedan skattejordsegare erhöllo frihet att köpa sig rätt att huru de behagade disponera öfver ekar, växande å deras jord, har af erlagd lösen samlats ett kapital af öfver 300000 rdr, som riksgäldskontoret håller ständerna tillhanda. Deraf ses huru många bäckar små göra en stor å. Hvad som vid en riksdag anvisas till försvarsverkets många och dryga behof plägar minsann gå åt som smör i solsken. Men från de två riksdagarne näst före den sednaste har åtskilligt blifvit oanvändt. Det uppgår inalles till nära 300000 rdr. Från nästförflutna riksdagen finnes oanvända, bland annat, 400000 rdr, som sjöofficerarne då voro så ifriga att få till att börja bygga en ångfregatt. Monitörerna kommo emellan. Riksgäldskontoret har under sin vård 4727 rdr, som varit inneslutna i bref, hvilkas egare ej anträffats af postverket, hvilka postverket derföre slutligen öppnat och hvilkas innehåll det slutligen öfverlemnat åt riksgildskontoret. Är det någon som käns vid dem? Brefyen äro äldre än år 1840. Vida betydligare belopp utgöra de depositionsmedel som landtränterierna och öfverståthållareembetets kansli inlevererat från och med 1845 till och med 1863. De uppgå till öfver 129, 000 rdr. Det är ju märkligt att det fins så mycket folk, som icke fråga efter sina penningar sedan de väl deponerat dem hos ofvannämnde myndigheter. Det ser ut som de vore glada att ha sluppit undan för. så godt köp — eller också fordras det så många omständigheter att få ut dem, så att man heldre offrar penningarne än tiden och mödan. Bland riksgäldskontorets tillgångar finnas upptagna två hus, som det skulle vara angenämt att få köpa för de summor, till hvilka de stå upptagna. Det ena är det hus, hvari riksgäldskontoret residerar. Det är bokfördt för 90000 rdr — jemnt så mycket som ir betaldt derför. Rikets Ständers långa hus bakom Riddarholmskyrkan är också bokfördt för köpesumman 49500. Hvilka tider det var att köpa hus uti! Ännu 1863 gjorde riksgäldskontoret uthatalningar nå ansglams gam aständarna hag.