Dagens Nyheter – 9 mars 1865, sida 1

— skott ljuder, d. v. s. klockan 5 på morgonen om sommaren, och klockan 6 om vintern, föres den dömde till hamnen för att arbeta. Dessa arbeten förefalla honom, som man lätt kan tänka sig, så mycket svårare som han ännu icke vet hur han skall bete sig med den långa kedja, hvars ena hälft han har att släpa med sig. Det kostar honom icke allenast den största ansträngning att gå utan äfven ett utomordentligt besvär hvarje gång ban rör sig. Det är på detta sätt hans lärotid börjar. Efter en dag, rik på de oerhördaste mödor och ansträngningar blir galerslafven jemte de andra kamraterna förd tillbaka till den sal dit han hör och han får sig sin plats anvisad på en brits, hvilken han icke kan lemna förrän den följande morgonen, ty till dess är han fastsmidd dervid. Det är klockan åtta på aftonen som han får utsträcka sig på britsen utan att under de kalla vinternätterna ha någonting annat till skydd mot kylan än en tunn, ungefär aderton tum bred madrass och ett bomullstäcke, som knappt hinner om hans i fångdrägten klädda kropp. Natten förflyter. Kanonskottet skallar genom luften; bagnons klocka ljuder. Dagens arbete skall körja. Galerslafven löses från den kedja som fjettrat honom vid hans sofplats. En obetydlig ration vin utdelas åt dem som skola ut på stora strapatsen. Det är så fångarne kalla de tyngsta och svåraste af deras arbeten. Hvar och en dricker sitt lilla qvantum i närvaro af uppsyningsmännen, derefter sätter sig den