Dagens Nyheter – 7 mars 1865, sida 1

förkärlek bruka välja då de vilja skära halsen af sig med någon af Manchesters eller Birminghams förträffliga rakknifvar. Ungefär ett dussin karlar, alla af ett obehagligt yttre, med tjocka polisonger, buckliga hattar och långa, ända upp till halsen hopknäppta rockar, gingo med långsamma steg af och an på gården, rökande ur korta, med dålig tobak stoppade pipor. Alla voro försedda med stora käppar eller riktigare påkar, af hvilka ett enda slag skulle ha varit nog för att döda en menniska eller fälla en oxe. Somliga af dem lekte under den enformiga promenaden helt vårdslöst med de fruktansvärda käpparna, Andra buro dessa offoch defensiva vapen hängande vid en i ett af rockens knapphål fästad läderrem. Ett väldigt städ upptog midten af gården. I ett af dess hörn stodo flera stora såar fyllda med kallt vatten. Alla gallerportarna voro stängda och bevakade af bevipnade poster. Bakom dessa portar, åtminstone alla dem som vette åt gatan, var församlad en ofantlig menniskomassa, sammansatt af den drägg som aldrig försummar något gräsligt skådespel. Dert utgjordes förnämligast af förstädernas stormiga befolkning, som i trots af den tidiga timman skyndat dit för att åskåda galerslafvarnes hopkopplande och afresa. Ett ringa antal landtbor från den kringliggande trakten hade förenat sig med denna oroliga och högljudda hop, i hvilken man isynnerhet bemirkte sådana stackare och unga oduglingar, på hvilka säkert stadens fängelser