Dagens Nyheter – 7 mars 1865, sida 1

2 ee Karth af pojken. Det kunde icke blifva annat då hans uppfostran uteslutande besörjdes af den visserligen ömma, men också häftiga mormodren. Han hann i studier så pass långt att han tog studentexamen i Upsala 1861. Han skulle in på den ärofulla militära banan och gick in på Helsinge regemente, men skulder och vingleri tvungo honom att gå derifrån. Han försökte taga kameralexamen, men det befanns att ett adligt namn icke nu som förr skyddar mot kuggning. Han försökte ånyo på den lättare militära banan, inskrefs som furir vid Nerikes regemente och började passera graderna vid andra gardet, men måste af fera anledningar taga afsked ur krigstjensten. Vid alla dessa försök hade han aldrig ådagalagt skymt af flit eller ihärdighet. Slöhet och vindbeutleri voro lika utmärkande drag hos honom. Likt många andra som saknade utkomst och utsigter gick han ut i danska kriget, likt många af de danska kamraterna blef han tagen tillfånga och hölls på fästningen Spandau en tid. Fredsslutet beredde mormodren den sorgblandade glädjen att återse honom. Sedan hemkomsten ha, som vi i går omtalade, mormodren och dottersonen legat isamma säng, den sednare ännu behandlad som ett barn, hvilket han ock i många afseenden var. Barnet var dock nog gammalt att ofta behöfva pengar till att lefva ute med; mor-modren måste hålla tillbaka för att hvad hon egde skulle räcka till. Deraf städse slitningar, ofta häftiga uppträden. Utan tillgångar, utan sysselsättning, utan utsigter och förhoppningar blef den unge mannen bragt steg för steg till förtviflans brant. Han beslöt att taga sig sjelf afdaga. Han köpte en pistol och begaf sig i lördagseftermiddag bort till stadsgården för att utföra sitt beslut, men styrkan svek honom, och för sin svaghet fann han stöd i en förbivandrande poliskonstapel. Med den laddade pistolen i fickan begaf han sig hem till mormodren. Der fick han åter förebråelser för sitt lättsinniga lefverne. Utan någon föregående afsigt aflossade han skottet mot den gamla. Hon nedsjönk ögonblickligen död. — Sådan är hans egen bekännelse. Men hvad som deri ligger af urskuldning upphäfves deraf att den ömklige ynglingen omedelbart derefter plundrade den mördades gömmor på de penningar som funnos samt på en silfverdosa och något bordssilfver, alltsammans uppgående till 60—70 rdrs värde. Derefter begaf han sig till ett ställe, der han kunde få logis öfver natten. Utan någon regelmessig plan begaf han sig följande morgon till södra gästgifvaregården och beställde skjuts, under uppgift att han skulle fara till egendomen Nätra, ungefär 6 fjerdingsväg utom Hornstull. Dervid observerades han af en polisöfverkonstapel Ljungqvist, som kände honom. Från gästgifvaregården åkte han, såsom i går berättades, till Holländaregatan och gick derifrån ned till Drottninggatan och in i den mördades rum. Om han då skref biljetten angående hennes begrafning, eller om han gjort det förut, vet man icke. Måhända tog han då något mera af sitt offers tillhörigheter. Pistolen hade han omladdat, man vet icke i hvad afsigt. I stället för att fara till Sätra for han till Fittja och vidare till Södertelje. Polisintendenten Östlund begaf sig i går qväll till södra gästgifvaregården och erfor der af den återkomne skjutsaren hvad väg den efterspa